La familia

Måste kanske även presentera den äldre delen av familjen eftersom de troligtvis kommer att gå in här och titta litet då och för att kontrollera att jag inte far med osanningar.
Ur mitt perspektiv:

Pappa T: Hårt arbetande man, snart pensionär som är fruktansvärt händig med allt, har dålig humor och älskar att berätta sina favorithistorier om och om igen. Fruktansvärt älskvärd.

Mamma G: Allvetande dam som är hårt prövad av olika sjukdomar men som ändå orkar hålla en snyggt sminkad och klädsam fasad.

Två SMÅ systrar, som dessutom är tvillingar.
Syster Y: Min bästis. Bor med sin make S och sina två söner nära mig. Har i princip adopterat Adrian som för det mesta fastnar hemma hos dem spelandes (Gud förbjude) TV-spel. Kämpar tillsammans med mig- alltid- för ett friskare liv utan "dödspinnarna".

Syster K: En ständigt pratande och skrattande mamma till två bedårande flickor. Sambo med J, boendes, även de, nära mig.

Hunden Stina: Mina föräldrars raring som inte är nämndvärt förtjust i någon levande varelse. Ganska söt och fruktansvärt påfrestande när jag sitter hundvakt. Hon gillar mig så mycket att till och med ett toalettbesök kan anses vara för lång tid att spendera ensam.

Min familj är i princip ganska perfekt. Det går upp och ner, men de finns där när man som mest behöver dem. Lägger in ett foto på mig och mina systrar (eller de sämre kopiorna av mig - som jag gillar att kalla dem ;-))

Ett viktigt tillägg

Agge såg precis vad jag skrivit och blev bestört!
Måste alltså klarlägga att vi bara hann med 4 spel och att det till slut alltså BARA blev 3-1 till mig!

Bowling med Agge

Idag har jag och Agge spelat bowling (lite töntvarning men för roligt för att jag ska bry mig). Efet att ha lämnat av Adrian på gokart kalas så var det dax med lite kvalitetstid med den förstfödde. Vad kan då vara roligare än en liten kamp mellan oss båda. Numer kan vi nämligen spela bowling, minigolf och biljard utan att något av barnen (aldrig jag :-)) får ett sammanbrott och antingen gråtandes rusar därifrån eller skäller ut alla och sedan själv bryter ihop i en hög på golvet efter att ha deklarerat sin egen oduglighet.. Ja dessa små minnesrika stunder är nu förbi (typ..).
Mina barn har alltid vetat att om de ska ha med mig i ett spel så kommer jag alltid spela för att vinna (har trott att det härdar.. men det är säkert bara elakt). Nu börjar de dock vinna över mig.. inga jordskredssegrar men det betyder ju mycket för dem när de vet att jag inte spelar soft och de faktiskt vinner.
Mellan mig och Agge slutade det i allafall 4-1 (till mig så klart...!) men han fick 6 st strikar och jag bara 2.. men jag är rätt skaplig på spärrarna (hör hur töntigt det låter.. att veta namn på bowlingtermer - ursäkta mig - ska stax bli cool igen.
Ingen blev sur och våra bästa poäng var för en serie 110p till Agge och hela 126p till mig -Ha! (vill bara påpeka att det verkligen inte är några höjdar poäng men.. men.

Håret

Vi har ju alla i den här familjen som sagt av och till märkliga hårstilar. Jag själv har varit blond, grön, haft blåa slingor, rött, brunt, svart, totalt snagg, långt och gräsligt o s v. Jag är faktiskt sötast med en mössa!
Agge hade en period då han ville se ut som Curt Corbain men så fort puberteten började blev han tvungen att använda mjällschampoo och luktade även gammal gubbe med fett hår. Så hans far - den alltid lika snaggade huliganen - fixade det hela utan min vetenskap. Det började en tidig söndags morgon när de var hos sin far.. ett mms skickades med Agge, surt blängande. En stund senare - ytterligare ett mms - ännu en gång med Agge surt blängande men utan ett endaste hårstrå!
Herre min Gud! Han såg ut som en riktig skinnskalle och vi bor i en mycket invandrar tät förort. Jag förbjöd honom att gå utanför huset utan mössa i två veckor (detta var i juli) eftersom jag var livrädd för oanade attacker..
Adrian har heller inte klarat sig från sin fars hårklippare. För drygt ett år sedan kom han hem med "Union Jack" skulpterat in i skalpen.. alltså det skulle ha varit det men såg ut som allvarlig allopesi. Det var bara att ta fram de egna hårklipparna och skala av.
Vanligvis ser vi normala ut men hår är kul och jag ska iväg nästa vecka för en blondering för att få bort de hemska röd-brun-svarta testarna jag har.

Nästan två år gammal bild när vi fortfarande var söta och hade hår allihopa.. det har ju förändrats med varierande resultat.

Äntligen

Japp,
tiden är kommen för en egen liten blogg där jag totalt kan hänga ut mig själv och mina barn.. eller inte. Kan man vara totalt ärlig så här.. eller kommer jag "mörka" vissa tråkiga detaljer??

Vet inte men normalt är jag inte direkt känd för att vara varken trevlig eller snygg så jag kan väl börja med det. Alltså: Jag är varken trevlig eller snygg men kan oftast lura folk att jag är det (troligtvis har Dramaten gått miste om en fantastisk talang där). Bra smink, högklackade skor och dimmigt ljus brukar rätta till det andra.

Jag uppfostrar mina barn i princip själv och har allltså makt att göra dem till små obehagliga kopior av mig själv och se till att deras musiksmak passar min.

Fast ärligt talat så är de faktiskt fina och vanligtvis väluppostrade när de sätts på prov så jag har väl faktiskt misslyckats med kopieringen.

Nåja, det får räcka för dagen, väldigt fegt inlägg det där men..
Jag värmer bara upp.