Gudmor på Granö

Hämtades vid lunchtid i lördags av ett glatt litet gäng som bjöd på en båttur och lite smågodis (det som de inte ville ha förstås - men ändå!) för att föras till Granö. Där väntade den kära badflickan Pernilla - min syster - tydligen eftersom våra barn är kusiner!

Helgens aktiviteter har sedan avlöst varandra. Lite långsamt och sävligt kanske till en början men med nya intryck och uttryck. Där har jag fått lära mig att mat är väldigt viktigt. Det får max gå 2 h mellan måltiderna och "trekaffet" är ett ständigt återkommande tema som inte får missas (det bara mumlades lite om vad det skulle innebära men..). Jag har även fått veta att "Surstenen/surgrenen" är ett ställe där sura barn hittar sin tillflyktsort och får sitta ifred för att lugna upprivna känslor. Och att "svalla" är att hänga ner med benen på bryggan när "Sjögull" åker förbi och det är viktig att alltid springa till bryggan för att få en bra plats. Sen bör man sitta där genom både "försvallet" och "eftersvallet" och har man tur sitter man även där när båten är på väg tillbaka och då får man uppleva allt en gång till!

Fin dag och fint väder var det i alla fall på lördagen då det välspäckade schemat följdes till punkt och pricka. Bad med unga och gamla, mat med de samma och sedan ett härligt långt bastubad med två nakna äldre damer (jag är alldeles för prydd för sånt och behöll min bikini på!). Damerna tvingade dessutom mig att sköta om det svårskötta och livsfarliga bastuaggregatet men eftersom jag är så tekniskt lagd så var det inga större problem för mig att öppna luckan och lägga in ett par vedklabbar.

Sov gott gjorde jag sedan i allafall. Maten - den grillade kycklingen var utmärkt även om vi inte hann äta upp allt eftersom "Sjögull" kom precis då och man förväntades med snabbhet och högklackade skor ta sig ner till bryggan för att uppleva "svallandet".

Ungarna - alla bör påpekas - var urgulliga. Min gudson suger i sig alla visdomsord som jag sprider omkring mig (typ) och ville lära sig baka paj (och det kommer ju löna sig på sikt med tanke på hur det imponerar på tjejerna). Hans lite yngre syster Tess är en fullständigt charmerande, högljudd, snackig och svårt myggbiten sak som redan gett min fina väninna gråahår (!). Den minsta - Freja - är både så söööt och så ouppnålig. Här får man inte hålla någon hand inte men gärna titta lite när hon sover - troligtivs den äkta divan i familjen. Det fanns även två små pojkar till på ön som slog sina små armar om min hals helt på det klara om att jag är någon som man ska krama - och sånt gillas! När jag tänker lite på det är Pernillas familj inte helt olik "The Simpsons" men maken är nog trevligare måste jag nog medge.

Super trevlig helg var det i alla fall och efter att ha fått träffa så många trevliga barn kan jag inte annat än sakna mina egna ännu mer.
Tusen tack till hela familjen A!

Kärt återseende på kollot.

Vilket antiklimax.
Kommer hem med hur många fina bilder som helst från Granvik -kollo - och det strular med blogger. Kan bara visa ett fåtal bilder i - oordning dessutom.

Fin dag var det i alla fall. Det är längre än man tror till Barnens ö men det är värt resan. Trodde inte att jag saknade bojsen så mycket förrän jag såg dem igen och mitt hjärta sa "Hej - därärom".

Mormor och morfar och Stina (folkskydd, nervös hund) var med och jag satt i baksätet och lyssnade på diskussioner och smågnabb som väldigt mycket påminner mig om Adrian och Agge. Att vara gift är alltså som att ständigt vara med sin bror/syster?!

Hade täckt synliga delar av min kropp med myggroll-on, men myggen var lika överjävliga detta år som förra och borrade sina sylvassa nål-blodsugande snablar rakt igenom min kofta. Har nu ca 10-15 st på ryggen - självklart dit jag inte når att krafsa själv.

Annars var dagen fin. Morfar tog med sig pingisracket och utmanade alla små gossar i spelet och imponerade eftersom han var en så "gammal" man. Jag blev presenterad för alla Adrian och Agges kompisar och - alla unga personer ville ta i hand (?!).

Jag spelade också pingis, gick på lina och inspekterade bäddade sängar. Agge hade en jättevagel i ögat och jag förstår så väl hur fruktansvärt detta måste vara. Här har han väntat en tid till att få komma till kollo och träffa snyggisar och sedan ser han själv ut så där.. min sötnos!

Adrian hade sin vanlig fanclub av vuxna/personal som inte kunde få nog av honom och hans spontana och kloka utlåtanden (Ja, han äter ju ingen medicin under sommaren och inga matteböcker presenteras).

Roligast var nog den håriga ledaren Lukas. Han gick omkring i jeans och bar överkropp.. eller bar är inte rätt ord i sammanhanget. Överkroppen var täckt av hår, både fram och bak - och han visade upp det så stolt. Efter ett tag sa Adrian - "du kolla in min kropp - vi lekte charader igår och jag skulle föreställa honom". Adrian hade täckt hela sin bringa i små svarta krumelurer gjord av en spritpenna. Smart??

Det hela slutade med att vi sprang in i skogen och gömde allt godis som jag haft med mig (detta är mycket förbjudet). Vet ej vad som händer om ledarna får reda på det.

Käns som jag smugglat in braj i fängelset - farligt!

Barnen borta..

Jag saknar dem.. de åkte iväg i torsdags och nu är det tyst, tyst igen.
Packningen skedde under samma former som alla andra år. Helt speedade ungar som rev och slet i grejer och som sedan när allt var nerpackat och färdigt ångrat vad de packat och så fick vi börja om..

I morse såg jag på skrivtavlan i köket att de lagt till lite gulliga grejer runt mina, hårda ord. Snyft. I morgon åker jag och mormor och morfar ut till kollot för att hälsa på. Får krama dem då.

Vinden vänder............

Härligt sommarväder!
I morse, cyklandes mot jobbet - total motvind och regn.
Min "regnjacka" visade sig vara en "vindjacka" och släppte in allt blött men släppte inte ut någon svett??!

Nu, cyklandes hem efter jobbet så har vinden vänt. Hård motvind med regn. Sjötunga jeans, det droppar vatten ut ur ärmarna på min fina jacka, endast träskorna intakta. Är hemma tre minuter då regnet slutar, vinden mojnar och solens värmande strålar möter mig.

Vill Gud säga mig något eller?

The boys are back in town

Äntligen är de tillbaka! Efter två veckor hos sin far så är de här igen (men åker på filmkollo på torsdag).
I kylskåpet står ett tomt mjölkpaket och ett tomt paket med muffins. I vardagsrummet trängs colaburkarna med chipspåsarna på golvet. I badrummet ligger en hög smutsiga kläder bredvid tvättkorgen. Och de har fått mig att göra av med 1000 kr på "nödvändiga" grejer d v s spel till X-box (vädret är ju fööör trist), shorts och strumpor eftersom jag saknat dem så mycket. Jag är i det närmaste pank och allt är som vanligt igen.

Förutom att deras pappa än en gång varit framme med saxen... eller närmare bestämt rakapparaten och Adrians superblonda gulliga hår är ett minne blott. Agges barr har även det kortats av så att man kan se ett antal finnar på sidan av skalpen - mycket klädsamt. Suck!

Men mina fina träskor ligger lite nonchalant slängda strax innanför ytterdörren. Så fina och röd, så svårburna och skaviga. Men de är mina - pojkarna också!

Kvällsbad med Yvonne

Ok.. hur seg i huvudet och kroppen blir man inte av detta dallrande varma väder?

Min hjärna arbetar numer som en normal hjärna - inte det supersnabba, superintellekt som jag är så van vid.. usch, usch, usch.

Men då finns där sjön Mälaren som snabbt får blodkärlen att dra i hop sig så pass mycket att jag faktiskt kommer i håg mitt eget namn efter en snabb idykning i det ljumma vattnet. Denna sjö som är så "lagom" på alla sätt. Lagom varm, lagom söt, lagom läskig med lagom stora fiskar - inga direkt otrevliga överraskningar. Och Adrian blev inte huggormsbiten i denna sjö under gårdagen utan någon annan halvtaskig liten insjö.