Tjugo över tre på onsdagen körde vi iväg fulla av förväntan. Pia kopplade upp sig på sin GPS eftersom det tydligen är väldigt svårt att ta sig till Falun.. och sedan körde vi runt området runt sjukhuset på cykelvägar och enkelriktat tills vi kom ut dit GPS-rösten sa att vi skulle. Fullständigt irriterad blev jag redan här, men lugnade ner mig efter ett tag eftersom Pia faktiskt var föraren och hon fick då välja.
Jag fick ta plats i baksätet medan de vuxna satt där fram. Min uppgift blev att underhålla de vuxna med störande och babbliga infall vilket faktiskt var mycket trivsamt. Det fanns liksom bara skog eller död skog att titta på - eller andra bilar.. Pia körde som en sann biltjuv och vi var i Falun innan kl 18 vilket faktiskt var skrämmande snabbt.
Efter en snabb incheckning på något som närmast kan liknas ett "bostads-hotell" så gick vi och åt. Vi gick upp och ner för paradgatan i Falun innan vi bestämde oss och det var alltså det vi såg av Falun på vårt besök.
Slutligen hamnade vi på en lite dyrare hamburgerrestaurnang med golf tema. Så Eva beställde in en Nick Faldo - hamburgare med bluecheese, Pia en Tiger Woods - hamburgare med barbeque, och jag en ... Palmer - kycklingburgare med curry. Sedan åt vi koncentrerat och drack vår öl.
Jag ville gärna gå vidare till en annan pub men det ville inte tjejerna så det blev Hemköp för att handla godis och sedan tillbaka till hotellet. Här duschades det (har inget foto från detta) och sedan virade vi in oss i täckena..
.. och somnade till 22-nyheterna. Det sista jag minns var något som Leif Silbersky mumlade om.
Dagen därpå var vi alltså vansinnigt pigga och redo för föredrag och råd. På bilden nedan kan man förutom de käcka flickorna se vårt hotell - bakom den röda bilen. Rätt lätt att missa.
Föredragen avlösta sedan varandra varvat med en väldig massa mat. Vi fick höra om smärta hos cytostatikabehandlade bröstcancerpatienter och om neurologiska smärtor. Dessutom fick vi lära oss hur man tyder en röntgenbild för att se att Piccline-katetern hamnat rätt - nära förmaket i hjärtat. (Kan fortfarande inte detta alls!) Vi var alltså på en Picclinekonferens med kanske inte så mycket fokus på just detta. Det var roligt och se alla systrar som håller på med verksamheten i Sverige och nästa år skall konferensen vara i Örebro - vilket låter som en trevlig stad att besöka.
Det var faktiskt en hel del skrytande om hur många Piccline varje enskild sjuksköterska hade satt vilket förvånade mig. Den här informationen raderade jag ju helt från oss på Bromma eftersom det verkligen inte är av intresse eftersom vi är två som hjälps åt. Men jag kanske ska ta och gå igenom 5 års papper och räkna efter lite.. får se.
Eva - som är den nyaste av oss imponerade inte så mycket på den lite stöddiga tjejen bredvid när Eva berättade att hon "bara" satt en fem - sex stycken.
Sen åkte vi hem igen. Lite långsammare denna gång och fortfarande var naturen förödande tråkig. Jag hann t o m till föräldramöte, fotbollsträning och affären sen tog energin slut och jag rullade ihop mig till en liten boll för att sova.
Tack kära mamma och pappa som tog hand om mina små gossar och skjutsade dit de skulle när jag var borta!
Japp, har varit och inhandlat nya jogginggrejer. Tänkte att det kanske skulle få mig att verkligen må ännu bättre i det dyiga spåret. Tyvärr är mina nya skor vita - vilket jag vet att de bara kommer att vara fram till i morgon ca 16:00. Varför finns det inte fler svarta joggingskor?? Men de har "gel" i hälarna och kallas "Nimbus" och det vet ju varenda människa att då måste det vara synnerligen bra grejer. Brallorna är tajta och glansiga och kan säkert också användas till punkpartyn - som jag så ofta går på. Tröjan är av lättaste fleece - man vill ju inte gärna bära på extra tunga grejer när man springer i kapp med vinden..
Eftersom jag är en så god moder så köpte jag ett par mjuka, fluffiga strumpor till mina små söner (14- och 12 år). Och jag vet att motivet med jordgubbar och ananas höjer snyggheten i hela skapelsen. 
