Flygplansspaning

En gammal favorit i repris - Jag och ungarna till något otippat picnicområde under våren! Bromma flygplats hade vi talat om - uppe på höjden. Varenda gång vi åkt förbi. Och sedan var det dags.

De ser inte så gammla ut va i den här vinkeln. Rätt söta faktiskt fastän de iaf var något motsträviga till att få med på utflykten.

Men sen var det soft. Efter 9 km färd på cykeln med mycket ömmande gump, ett saligt fint väder, några irländska travellers och lite fika var livet verkligt gott. Visst Adrian ville ju nästan direkt åka hem igen men var sedan lättövertalad till att stanna.. åtminstone tills dess att maten (bullarna, chipsen och festisarna) var slut.

Agge såg hård men väldigt blek och rödprickig ut. Dessutom var han också aningens irriterande.

Ja, just det - vi fick med oss kusin Lelle också som troligtvis inte insåg hur lång cykelssträckan skulle bli = 18 km - men som tappert trampade på och blev bara lite grinig när han inte fick bort bullkladdet från handen. Nåja. En utmärkt dag som sagt!

Balkongskydd uppe

Nu är det vår/sommar.

Ungarna är med Jimpa och har fått spendera en väldig massa pengar i Barkaby outlet. Så jag kände att, vaddå, det kan väl jag också göra - iaf lite grand. Fler springkläder förstås och en kräm för att få mindre porer - gissa vad som var dyrast??!

Sen var pappa här och hjälpte mig att få upp balkongskydden. Mycket viktigt om man inte vill gå ut som på en scen i granskapet. När de väl var uppe kunde jag myckte diskret insupa ett glas rosé och några salta skruvar.

Livet är gott!

Överenskommelsen

Efter loppet har jag och Agge kommit till en överrenskommelse. Han sprang ju igen otroligt bra - helt otränad. Så bra att han var spyfärdig och inte kunde gå till skolan dagen efter.

Alltså om han kan slå alla atleter på ren vilja otränad så borde han kunna nå rätt långt tränad.

Så efter sportlovet så ska han börja löpträna på riktigt - påhejad av mig förstås. Och jag jag måste sluta ....

:(

Ljusruset

Jodå jag och Pia i gamla fina uppvärmnings poser. Laddade med spring i benen och skön, tung musik i öronen. Kallt var det och jag skulle fungera som någon slags sambandscentral vilket var mycket jobbigt. 3 km i så snabbt tempo som jag orkade och mycket uppförsbackar och mycket folk. Mycket irriterande med folket som ställer sig i "snabb-fållan" för att sedan sävligt dra en barnvagn runt ett smalt skogsspår.

Kul var det men jag blev vansinnigt hostig. Agge sprang på 13 min och jag på 15 min det tycker jag är rätt skapligt ändå. Adrian tog det rätt easy men var lika hungrig för det. En hel Kebabrulle åt jag efteråt och nu sitter jag här varm och god och trött efter badet. Sova va??

Bra och bra och bra

Annika firades. Och allt gick perfekt efter allt planerande. Hon var så tacksam och nöjd och jag var trött och nöjd.

Tavlan som alla gjorde blev faktiskt cool. Jag fyllde i bakgrunden och det svarta korset är faktiskt ett positivt tecken från Pelle som tycker att Annika är - så positiv!

Agge, Andreas och Kalle gjorde ett bejublat uppträdande som Dolly Parton (Agge) Kenny Rodgers (Andreas) och en liten ballerina med fjärilsvingar (Kalle). Det är kärlek det.

Lugn onsdag med lite pannkakor. Imorgon blir det ljus-rus 3 km och ikväll blir det alldeles strax bandy.

Och, ja mitt lilla kärleksfulla budskap blev långt om länge publicerat i den lokala blaskan. Som sagt - I´m a lover not a hater.

Förberedelser

Den senaste veckan har det förberetts ett 40-års firande. Annikas 40-års firande. Som hon först inte skulle ha, sedan skulle ha och sedan inte ha och nu igen ha. Och det skulle absolut inte vara i lokalen i grannskapet som jag föreslog.. men nu ska det vara där.. och Annika tror att det var hennes idé. Ja, ja..

På torsdagen skulle lokalen göras iordning av mig och Mia. Festen är på lördag. Jag och Mia bar möbler fram och tillbaka så att Annika kunde få en "överblick". Jobbigast var det att flytta soffan fyra gånger för att sedan slutligen bära ut den ur rummet och ställa den utanför toaletterna.

Sedan har vi ju fixat en sång. Men Annika vill inte ha några sånger eller underhållning på sin fest. Det ska bara vara mat, musik och dryck. Då kommer hon bli väldigt besviken. Speciellt då de unga 16-åringarna övat in ett stämningsfullt nummer med Dolly Parton, Kenny Rodgers och en ballerina.

Nåja.. hon har väl glömt det hela till nästa år.

För bedrövligt

Mina älskade stövlar är på väg att packa ihop. Köpte dem för en herrans massa år sedan och har under tiden hunnit med fem reparationer. De har kostat mig en del men de har ju varit så härligt punk-snygga och varma och bekväma. Men nu är det slut på detta. Båda stövlarna har en djup, obotlig spricka genom hela sulan. Det är dags att ta farväl och låta dem försvinna in i stövelhimlen - men jag kommer aldrig att glömma vår fina tid ihop - snyft!

Ja, just det. Sen har vi den härliga våren som hittlills bara lett till självmordstankar. Dags för sol och blommor nu tycker jag.