WOW vilken helg!!

Gröna Lagunen. Solsvedda axlar. Stefan burgundy färgad på halva kroppen. Yvonne äckligt snyggt brun. Simfenor. Grillat. Agges hår - förjävligt. Neddragna fönster på bilen eftersom luftkonditoneringen fungerar uselt. Sand, sand, sand. Pringels. Förstora bikinibrallor som ser ut som blöjbyxor.
Härligt va??!

En dålig dag som kändes bra ändå

Har nu klarat av en hel vecka på "helspänn". Har haft "ansvaret" på jobbet under en veckas tid och äntligen var nu fredagen här. Jag tänkte checka ut kl 14:00 men ett telefonsamtal med en stackars missnöjd patient försköt det hela 35 (hela) minuter. Sedan snabb cykling ner till stranden, ett bad, lite tjafs med nära släktingar - hem.

Iväg till Jakobsbergscentrum för att tjafsa vidare med "Stjärnurmakarna" som lurat oss på försäkringspengar, vilket fixades. Sedan vidare för att fixa lite shorts och grejer till Agge. När allt var färdigt och vi var på väg därifrån - ser jag Systembolaget och tänker "mmm.. matchen ikväll U21 -lite öl. Inte helt fel". De tre minuterna där inne ledde till följande:

När jag och Agge kom ut var det en hel del uppståndelse vid vår bil. Fattade inte riktigt vad det hela var frågan om men det vi såg var att en äldre man desperat förskte manövrera in sin bil bredvid oss och att VOLVO med unga pojkar stod bakom och väntade.. trodde vi. Pojkarna hängde ut genom fönstret och mannen i den guldiga bilen parkerade färdigt. Jag gick självklart runt min egen bil för att se om något hade hänt - men kunde inte se något. Mannen i guldbilen kom ut och jag frågade om han hade kört in i min bil - vilket han enkelt förklarade att han inte hade. Pojkarna åkte i väg, mannen försvann och jag skulle också åka när jag upptäckte att min dörr inte gick att öppna!

Han hade kört på den - och förnekat det hela. Jag orkar inte redovisa hela historien men det involverade en upprörd man och en upprörd - men cool kvinna (jag) och två poliser som jag fick kalla till platsen. Agge hade faktiskt sett det hela, men inte fattat hur allvarligt det var så han är nu huvudvittne i ännu en försäkringshistoria.

Det blev ingen öl, ingen match utan brända axlar och kissnödighet (eftersom det tog polisen ca 35 min att komma till platsen - ingen hög prioritet direkt).

Okej - nu är det alltså sommar

Äntligen tillbaka - den älskade sommaren då fina naglar och händer är ett minne blott. Här är även en solklar anledning till att skaffa sig en man. Men nu efter 12 års bytade av däck och reparerande så bleknar behovet men käns fortarande lite lockande då jag ser mina händer.

Jag och killarna har som mål att cykla hela vägen in till stan över Tranebergsbron i sommar eftersom det alltid ser så frestande ut från bilen men det kräver en välfungerande cykel och kropp. Min egen kropp har förfallit över helgen med extremt slappande (god bok och lite cocosprickar och lite vin).

Nu är det dags att styra upp saker igen - även med tanke på att JAG kommer vara chef nästa vecka. Får flashbacks från tiden då jag och mina systrar hade den fina villan i Hässelby helt ensamma över en helg. Allt kan hända - typ!

Snorig midsommar men med ny klänning.

Agge kom äntligen hem i förrgår. Har ju jobbat en vecka med sin far på bygget som hantlangare och barnvakt (?) och fått skapligt betalt för det hela. Därför hade han helt plötsligt fått för sig att köpa något till sin mamma. Jag var till en början emot detta eftersom han tjänat i hop pengarna själv -på arbete. Men han gav sig inte. Något skulle köpas eftersom han "kände" att han var "skyldig" en hel del presenter efter glömda födelsedagar, morsdagar och jul. Hmm... jag la ner mina protester efter detta.

Han styrde in mig i butiken MQ och föreslog sedan ett antal klänningar vilka jag provade under hans bevakning. Det blev en mycket fin klänning tillslut och jag måste ju säga att det var ett rörande ögonblick som jag kärt kommer att förvara.

Midsommaraftonen spenderades sedan hemma hos mor och far. Min kära syster och hennes båda söner var med och ölen flödade och dartpilar kastades. Faktiskt väldigt trevligt. Saknades bara den yngsta systern och hennes båda barn.

Idag käns det som om min förkyldning äntligen är på väg hem igen - dränktes väl i alkohol under gårdagen vilket inte är att förakta som huskur - ibland.

Djävulensbrygd

Akta er mycket noga för denna lilla "pleaser". Den är söt, lovar mycket men är en egentligen en biljett till helvetet.

Var ju aningens sjuk i helgen. Huvudet dunkade, öronen dunkade, halsen dunkade och i näsan var det totalt stopp för respiration.

"Köp Otrivin Comp" sa min allvetande, allbrukande mamma. "Den tar bort både nästäppa och rinnsnuva".. och visst gjorde den det. Den buntade ihop snuvan till de segaste slemklumpar man kan tänka sig - som endast kunde fås ut på manuell väg - och torkade upp innanmätet av min näsa till en öken i Sahara. Blod, blev följden, öppna sår - med varklumpar. Spenderade en hel del pengar på den fina lilla sprayen och fick sen spendera mer pengar på "näsolja". Vilket jag överhuvudtaget inte vill lägga några pengar på. Vilket koncept - vilken skit!!

Måste sluta nu, måste smörja in insidan av min näsa med olja.

Blodomloppet

Jag lovar att efter detta inlägg inte tala med om "loppet" igår.
Avdelningen - eller låt oss säga - många sjuksköterskor på avdelningen sprang igår äntligen de fem kilometerna som legat över oss som en tung börda.
Det gick rätt bra faktiskt förutom att vi höll på att missa starten och fick springa från bussen samtidigt som vi hörde startskottet gå. Ett stilla, underkylt regn föll och kisspausen uteblev. Det sistnämnda blev ett stort problem för mig den sista kilometern då det var dags för spurten. Allt som surrade i mitt huvud var då att det vore enormt jobbigt om jag nu tränat inför detta halva våren och sedan kissar på mig på upploppet. Nu gjorde jag inte det - men det var mycket, mycket nära.

Troligtvis gick den lilla turen på en halvtimme - med tanke på att vi gav alla andra en ofrivillig förskottsstart. Dessutom - hör på det här - så läste jag idag på Blodomloppets-hemsida att de hade förlängt loppet det här året till 5,3 km. "Vi hoppas att alla uppskattade detta" hade de mage att skriva. Herre Gud - jag kommer fortfarande ihåg när jag tuppade av i Rösjöloppet 1986, eftersom jag hade fått info om att loppet bara var 4 km och sedan visade sig vara 4,4 km. Jag var ju sjuk i en vecka efter det! Livsfarliga små förändringar för somliga alltså.

Nåja, allt gick bra. Mina arbetskollegor visade upp mycket spänstiga ben och gravida Erika sprang loppet som en hel karl - om man nu kan det i hennes tillstånd. Imponerande av alla i alla fall. Hoppas att vi gör det nästa år igen.

Gjorde dessutom ett kollage (?) efter detta för att ära mina kära kollegor. Men nu - slutsnackat om detta!

Skolavslut

Äntligen är det slut!
Adrian hade avslutning i dag och han gjorde sitt sista nationellaprov i matte igår. Han lyckades alltså ordna upp det hela i den sista sekunden och har nu i alla fall kommit igenom årskurs fem med siktet inställt på framtiden. Det här är underbart och kändes många gånger oöverkommligt det senaste året men nu - godkänd (men med lite påpekanden.. ja, ja).

Efter avslutningen som alltid är en lång, kylig plåga med "kören" som sjunger sig igenom alldeles för många sånger och en vaktmästare som ALLTID springer runt högtalarna och mikrofonerna för att "justera" något som inte behövs "justeras". En instängd tillställning i klassrummet då många, många föräldrar och morföräldrar och skrikande småbarn kom - så blev det en något gallovänlig gräddtårta (8 dl!)med jordgubbar.

Känner mig lite stinn nu faktiskt men efter några rapningar och ett arbetspass är nog det mesta som vanligt igen fast med 10 veckors frihet från tjat.
Jippie!!

Whats up med FÅGLARNA??

Den senaste veckan har två stora fåglar krashlandat rakt in i min bil. Fjädrar och grejer exploderade i ett vansinnigt fyrvekeri. Första gången togs inget liv men den andra gången hände det. De flyger lågt och okontrollerat så ja det var väl bara en tidsfråga.

Dessutom har jag sett hur många mosade sönderkörda fåglar som helst mitt ute på vägen den senaste veckan. Är detta en slump? Är det en fågelinfluensa som satt sig på fåglarnas hjärnor så att de helt tappat balans och styrförmåga?

Whats up - läskigt eller?

Lite muskliga ben faktiskt!

Utmärkt väder, utmärkt sovmorgon, utmärkt musik i MP3'n, utmärkt sugen på en liten springtur. Och ser det inte så ljuvligt lockande ut - allt det gröna!
Sen är det som sagt inte alla små turer som är härliga men många har blivit det ju varmare det blir ute. Bara man inte springer med Agge - då kommer blodsmaken i munnen redan efter 500 m våldsamt springande.

Nu ska jag iväg och rösta. Blev tvungen att kolla med Agge vad han skulle ha röstat på och vi gjorde Aftonbladets test. Som väntat blev det Fi - feministiskt initiativ!

Kan depression avhjälpas med Depeche Mode?

Japp det är frågan det?
Har nu en kompis som är svårt lungsjuk men som hankar sig fram i livet trots den trista vetskapen om att hon:
-inte kan gå längre sträckor, idrotta eller gå i trappor. Då bor hon förstås högst upp på en kulle, högst upp i ett hus på tre trappor utan hiss.
-inte kan dricka alkohol - inte en droppe längre och hon var en riktig kul typ ett tag.
-inte dricka speciellt mycket alls eftersom hon har hjärtsvikt.
-håller på att förlora sina barn i en vårdnastvist.
-inte orkar jobba och är sjukskriven.
-inte har några pengar p g a ovanstående utan måste låna av sin släkt varje månad för att det hela ska gå ihop.
-inte heller får ligga för långa stunder i solen.

Det sistnämnda var hennes sista lilla vattenhål i all bedrövelse tills förra veckan. Hon hade då tagit bilen ner till badberget som ligger 200 m från hemmet. Legat i solen en massa timmar, ställt sig upp och svimmat. En flisa på tanden slogs ut, djupt jack i läppen, stort sår på hakan och näsan och sedan en hel del blod förstås. Hon fick kalla på hjälp från okända människor och ta sig med deras hjälp till akuten. Där de då meddelade att det nu är slutsolat - i alla fall längre stunder.

Ja, jag ringde upp henne igår för att jag är en så god vän - not! Jag behövde låna en toalett och Adrian spelade match i närheten. Möttes då av denna sönderslagna människa som nu inte varit ute ur sin bostad på en vecka efter det här då. Barnen var hos sin pappa, alla vänner som ringt hade hon upplyst att hon velat vara ensam och deppa. Visste inte riktigt vad jag skulle säga.. hade ju lite bråttom till fotbollen.. och så.. "Ja, men du om du behöver nåt kan du väl ringa" lyckas jag få fram "Nää, jag orkar inte ringa någon" svarar hon och jag tänkte BLÄÄÄ - usch måste jag ta tag i den här stackars människan när jag har sååå mycket att stå i. "Jaha" hör jag mig själv säga "då ringer jag dig om ett par timmar så får vi se".

Jag kan ju säga att det var motigt att styra om hela dagen och skippa den slöa lördagskvällen med lite öl och fotboll på TV med mina släktingar men men. Jag åkte faktiskt dit och tog med mig lite godsaker - som man inte blir för fet av- och det var faktiskt riktigt trevligt och det var så vi började tala om att leva i Nuet och ta tag i saker. Alltså blir det troligtvis festival i Arvika för att se Depeche Mode och trots att vi är 38 år och trots att jag vet att det är jag som kommer att få bära alla tunga saker och gå ut med hunden och ja.. pust och stön.. men det måste ju göras. Dave Gahan i Depeche är ju också sjuk - i urinblåsecancer - så det är kanske även det ett tecken. Kanske kan man undvika en given depression med hjälp av ett besök på en festival i sommar - kanske inte om Dave går och dör!