Det har varit en av de tyngsta dagarna i mitt liv faktiskt. Min fantasi om framtiden har skenat iväg och jag har haft nära till gråt i stort sett under hela dagen. Ögonen har varit konstant rödkantade - och då är det ju fint att sitta som koordinator och vara avdelningens snygga och vänliga ansikte utåt.
Trodde att det skulle vara en jämn och sorgsen dag från det att jag öppnade ögonen i morse men de här vågorna av sorg som sköljer över när helst jag minst har anat har varit riktigt horribla. Kunde knappt vänta tills jag satt ensam i min bil på väg hem och låta ögonen flöda över..
nu har det lugnat sig lite men det är faktiskt tack vare min yngre goda kopia som trots mitt skådespeleri fattade att något var fel och har långsamt pressat på med frågor samt följt med ut på jogging. "Det enda man vet från det att man föds är att man ska dö" sa han - jävligt klokt och jävligt fint. Snyft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar