Julafton - kortfattat med lite bilder

Julgran med lite paket till Agge och Adrian. Ett till mig från snälla Maria på jobbet.

Adrian och Agge öppnade snabbt upp sina julklappar vid kl 10.. orkade inte släpa hem dem till mor och far för att sedan släpa hem dem igen samt flera.

De blev rätt nöjda i alla fall och sedan var det förstås pengarna från England som kom in "handy"

Och planer på hur cashen skulle spenderas smiddes.. sedan var det förstås årets julklapp som var -

Spikmattorna. Adrian fick en av mig och jag en av honom - läs inte in något i detta. Vi älsakr varandra djupt så vi -

Provade dem snabbt efter uppöppnandet och man kände sig ju så verkligt avspänd..

Helt naturligt avslappnade.

Sedan var man lite skinnflådd.

Efter detta gick vi hem till mormor och morfar där vi stötte på -

Moster Mon och Morbror Stefan - rätt trevlig personer.

Agge flörtade in sig med Moster - Gudmor - Kersti som faktiskt såg riktigt fin ut.

Morfar levde som synens, men pratade mycket om att det här var den sista julen.

Yvonne flörtade med barnen och irriterade mig vansinnigt.

Agge fick acnemedel av Moster Mon och smålog lite - vad gör man?!

Mormor var avspänd och fin i sin blommiga, blåa klänning.

Adrians julklapp till morfar - en mycket användbar liten hylla som hyllar.. ja, kärleken kanske?!

Jag var faktiskt rätt nöjd till slut och sparade mina klappar tills alla öppnat sina. Jag vet att de blir så avundsjuka då..

Mycket trevlig dag och kväll som slutade kl 20 då jag släpade mig hem med barn och klappar för att lägga mig och sova inför arbetsdagen på juldagensmorgon.

Och det kändes surt..

Tills jag kom fram till Vattenfalls-byggnader i Råcksta. I love!

Kallt och mysigt

Finns inte så mycket att säga mer än att julklapparna är inslagna och jag är totalt beroende av nässpray och jag är så inte snygg för tillfället. Men eftersom det är så kallt så stannar jag mest inne och besparar alla min mashmellowliknande uppenbarelse.

Augustus

Att ha en person som känner en innan och utan är det troligtvis inte alla som har. Jag har det. Agge min trötte, finnige pubertetsson. Ibland glömmer jag bort det - eftersom det varit så mycket trubbel med lillebror så har ju Agge av och till hamnat i skymundan. Det är orättvist av mig.

Jag har sagt till honom tidigare att om jag någon gång hamnar förlamad och bara kan "tala" med hjälp av ett öga så är det han jag litar på ska förstå mig. För han gör det faktiskt. När han säger att jag ska skärpa mig så brukar jag faktiskt ta ett steg tillbaka och se det han ser och så förstår jag att han liksom förstår mig mer än jag gör. Skrämmande men fantastiskt.

Nu har det ju varit allt detta med min pappa. Han litar ju i sin tur helt på mig och jag sviker inte. Jag har varit där och rensat huset, talat med mamma, ringt doktorn, följt med på undersökningar och gjort upp handlingsplaner.. som han nu inte helt håller sig till. Idag blev jag skitsur på honom när han själv gått ut med hunden fastän vi kommit överens om att han ska stanna inne 3 dagar för att vila lungorna. Vi andra skulle ta över. "nej, host, host" sa pappa "Stina ville gå ut så då gjorde jag det.. host, host". Jag flippade -lite- och sa vad jag tyckte på ett milt sätt, sedan grät jag av vanmakt tyst i badrummet.

Agge skulle till en kompis men utan att tala med mig gick han hem till mormor och morfar och gick ut med hunden - två gånger under dagen??! "Jag förstod dig" sa han sen... va? jag var faktiskt väldigt diskret. Så hoppet om att bli förstådd trots svår förlamning lever vidare.

Fan vad fin han är - och han är hälften mig.

Examensdag och middag med mor och far

Dagen började med snöoväder och trötthet och jobb som var roligt och jobb som var tråkigt, lite arbetsrelaterade gräl och sedan några skratt och sist men inte minst en halvdan fredagsfrukost med ett perfekt kokat ägg (5 minuter).

Det snöade på rejält och alla som bor längre ut på Ekerö var aningens oroade över att kanske inte kunna komma hem. Men inte jag. Jag tycker att det är lite spännande att åka bil i halka och snö - lite rodelbana och rysk roulette.

Efter jobbet åkte jag hem till mina goda föräldrar som hade fredagsölen redo och som glatt stekte en massa falukorv och mosade potatis i mängder. Jag gick ju uthungrad från dem i förra veckan och de drog lärdom av detta tack och lov (åt då 3 st mini crustader med skinka och ost d v s 3 tuggor).

Pappa har ju haft det väldigt jobbigt efter sin bronkoskopi och har hostat som en galning och haft smärtor och varit trött och sliten. Efter samtal med den gode dr Romanos (ännu en fredagskväll) så kändes det bättre och pappa har nu strikta förbud att gå ut i kylan - allt för att lungorna ska få en chans att läkas. Han får också prova lite Cortison så får vi se om det kanske blir något bättre.

Agge var också där och begrundade sina betyg. Rätt skapliga faktiskt. Lika många G som VG men inga MVG (chockerande!). Han var i alla fall på bra humör och lättade upp stämningen avsevärt.

Som synes!

Adrian däremot var inte med oss utan ute med sina pokervänner och åt pizza efter sin avslutning. Han hade med sig den ultimata julklappen till fröken i år - en skinka på 3 kg.

Jag hittade honom lite senare fullt påklädd och djupt medvetslös i min säng - med tometluvan på.

Med pappa på sjukhus

Ingen vidare rolig undersökning det där inte - bronkoskopi. Mitt råd till alla - undvik den!
Pappa var mycket modig eftersom han också var nervig.

Allt är alltid mycket obehagligare på sjukhus när det handlar om ens nära och kära som skall undersökas. Jag - den stora klippan - var också orolig. Att sticka ner ett sugrörsstort hårt och lång föremål genom näsan till lungorna är ytterst obehagligt. Att sedan få höra att "det lugnande medlet tar vi sen, om det behövs" och "slappna av nu, ligg alldeles stilla" är också väldigt frusterande. Pappa var helt färdig efter detta men hostade sig igenom ett antal roliga historier under de timmar som vi var kvar där.

Däremot blev jag förvånad över hur oerhört smärtsamt han tyckte det var att riva bort EKG-plattorna från bröstbehåringen. Där såg jag nästan tårar. Annars var han mycket cool.

Det bästa med att vara vuxen är..

.. att man kan börja julen precis när man vill och hur man vill och man kan ta in julgranen och klä den på lucia.

Däremot är det ingen vidare idé att inhandla julgranen när man är lite febrig och snorig eftersom omdömmet inte är det rätta då.

Min inhandlade gran kan närmast liknas med ett spensligt krogragg som man i fyllan och villan dragit hem och vaknar bredvid nästföljande morgon (har ju gjort det massvis av gånger - typ). Vad var det som hände? hade jag så bråttom? var jag så desperat och lummig i huvudet?

Nu är den på plats och allergiska utslag har jag också fått på mina händer.

Obs på det fina kortet och på att man alltid ska dra in skrivbordslådorna innan man försöker sig på ett stämningsfullt fotograferande.

2 pojkar är mer än 1 mamma: Kent - I love

Har stora problem med att ta mig ur ett antal beroenden. För en tid var det ju det här med "Twilight" som jag inte ens tänker förklara bara säga att det var djupt beroendeframkallande och det släppte inte förrän jag läst alla böcker - då blev det genast plats i hjärnans beoende centrum och så blev det alltså - Kents skiva "Röd" som släpptes in..

Eller rättare sagt låt 4 och 5 som jag nu de senaste dagarna inte kommer förbi. Jag bara ska lyssna en sista gång på dem och sedan - gå vidare - men det har inte gått så bra. Kanske, kanske kommer jag vidare i morgon?!

Ska bara meddela

Check!

Att nu är julkorten färdiga och så gott som i posten!

Lite jul i huset

Helgen har spenderats med att göra julkort tillsammans med Kersti och att fixa till min kraschade dator. Verkligen roligt, roligt när sånt händer.. alltså kraschandet. Kostade en held del pengar så där i juletider och jag fick verkligen överväga om det var värt att fixa nu eller om det kunde vänta till efter jul. Det kunde det inte.

Nu är i alla fall pengarna spenderade men jag installerade alla program alldeles själv för att spara 695 kr och jag tror att det gick bra - men det tog sin tid.

Nu är i alla fall allt i sin ording igen och pepparkakorna gräddade och till och med Agges lilla kompis fick en alldeles egen kaka eftersom jag var på så bra humör.

Kur mot finnar - om man är Agge då..

Shit vad med finnar lille tonårige Agge fått helt plötsligt. Inte blir det direkt mycket bättre av superkort, snaggat hår - det finns liksom inget att gömma sig bakom.

Lite förvånad blev jag när han tillslut insåg att det nu behövdes något slags medicin för att få bukt med de röda prickarna.

"Mamma, jag tar lite vitamin här.." skrek han och jag tänkte väl inte mer på det förräns jag såg vad han drack.

Och, nej - det fungerade inte sååå bra.