
Jodå. En helt vanlig kall tisdagskväll i januari kan man faktiskt ta sig ett välförtjänst glas vin. Speciellt om man vill fira att man tagit sig igenom 39 år och är fortfarande vid skaplig vigör.
Barnen sjöng och gav mig dyra presenter - alldeles för dyra faktiskt. Men med tanke på att jag den senaste 10 åren tjatat över hur trist det är när min födelsedag bara glöms bort så får jag väl räkna med "ketchup-effekten".

De något yngre kopiorna kom som vanligt laddade med paket och god mat som lagades medan jag underhöll med trvliga historier om tidigare tillställningar.

En inte allt för kalorifattig rätt med färsk toretellini tillagades. Mer vin dracks och jag mådde så bra.

Kersti skar sig i fingret så lite kött fick vi nog i salladen i alla fall.

Men hon var lika glad för detta och jag tackar verkligen för en fin dag - där till och med arbetskollegorna till min förskräckelse sjöng för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar