Jahaja. Då kan man fråga sig hur mycket energi som skall läggas på K och hans löjligt utspridda sms och goda kyssar.Hela natten vaknade jag och tänkte ut stolta slutscenarion, hur meddelandet skulle formuleras för coolast effekt och exakt när det skulle sändas. Ja, alltså jag beslutade mig för att igår ge det hela E N S I S T A chans. Och så skrevs ett enkelt sms som typ löd.. "Vill du gå på bio med mig på torsdag?" Efter detta tysthet... och tyst stirrande på mobilen för att kolla om det verkligen kom iväg eller om jag sänt det till-- typ Adrians lärare. Men icke. Tyst var det. Sedan gick jag och la mig. Vaknade som sagt ett par gånger och hade svårt att somna om. I morse var beslutet fattat. Ja, det kommer ömma lite i hjärttrakten men va f-n. Raskt gick jag upp med pigga steg.. fixade min kopp kaffe och min yoghurt och såg sedan att ett sms visst kommit kl 22:35. Och visst vill han gå på bio med mig.
Ja.. vad kände jag då? Lättnad? trötthet?.. nja.. något mitt emellan. Ungefär som när någon som är inställd på amputation av ett ben återigen får en gnista hopp fast benet är sårigt och luktar illa. Ja, ungefär så. Ett dilemma såklart.
Nästa svåra dilemma gäller den här lilla kaloribomben. Är ju förtjusande hungrig.. men hur stor del vågar man ta för att inte känna sig lite för fet??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar