Går inte riktigt att förklara hur helgen har varit med Adrian och hans nya tandställning. Låt oss säga förskräcklig så kanske vi kommer i närheten. Han fick ju liksom en grej som spänts upp över gommen också - inte bara rälsen. Rälsen är inga problem, ser rätt coola ut men grejen i gommen.. ett riktigt tortyrredskap. Det sitter där och skaver på tungan, gör att han läspar och har svårt att svälja och dreglar hela tiden. Högljutt. Fortsätter han med det sista så kommer han definitvit bli utslängd ur klassrummet samt med största sannorlikhet bli ordentligt mobbad.
Han tyckte detta skulle vara kul till en början tills värken och alla sideffekter kom. Att inte kunna äta fast föda - vilket har varit hans största hobby under sommaren - är så deppigt för honom att han bara skriker "Nej, nej, nej" när ordet "mat" kommer på tal.
Så klart har vi handlat massor av soppor och lättuggade grejer men hur kul är det när man vill äta en kebab och just nu tror Adrian inte att han kommer kunna äta en kabab under de närmaste åren. Vi får ge det hela två veckor har jag sagt till honom. Men i ärlighetens namn är jag redo att kasta in handduken nu på en gång. Det är mycket olyckligt här hemma just nu.. mycket olyckligt.
