
Känner mig som en riktig looser. Sitter hemma med en ömmande ljumske när alla andra springer milen. Hade jag kunnat bita i hop och härda ut?! Jag tror inte det. Provade ju att springa i veckan och kom ca 300 m innan hältan och smärtan blev för löjligt påfallande. Men det käns så dystert.

Jag har ju faktiskt tränat hela sommaren och sprungit mina fina turer på en 6-8 km som avslutats med ett bad i Mälaren. Gjorde jag alltså det för ingenting? Och simturerna i Halmstad på morgonen när ingen annan i huset var vaken. Väldigt diciplinerat tog jag mig igenom 2000 m varje morgon på semestern - till ingen nytta. Eller ja, så käns det nu - just nu!

Längtar tillbaka till den hoppfulla tiden när jag inte visste hur snörpligt slutet skulle bli. Måste gaska upp mig och komma igen - och gå till kiropraktorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar