Det var det..

..så att säga.
Känner mig - så där. Det blev inget nytt äventyr på avdelningen och det var snopet men kanske inte helt fel heller. Jag behöver ju alltid en push att ta mig ur situationer som jag inte är helt bekväm i. Vad ska jag göra nu? Min stolthet har fått sig en liten knäck. Blev erbjuden ett tröstpris men då blir jag ändå fast där och det var lite det som var spelet. Allt eller inget. Så nu vet jag inte. Om jag binder upp mig och inte kan utvecklas vidare så är det ingen mening med avslaget. Så vad gör jag nu?

Är så i in i märgen trött på vården och på att arbeta för mycket utan att få tillräcklig uppskattning för det. Har inte utvecklats ett dyft det senaste året utan bara slitit på för att jag tänkt att det kanske betalar sig till slut.

Vad ska jag bli nu? Min mening var inte att arbeta som sjuksköterska utan jag halkade in på det och det har passat väldigt bra under en tid. Hade det inte varit för den utmärkta avdelningen och min fina chef så hade jag säkert lämnat stället tidigare.

Nu måste jag fundera och samla lite krafter och dricka ett glas rödvin och hitta den där inre elden igen som nästan hann falna ut.

Nu är det jul igen

..och den sneda granen är införskaffad. Ger lite personlighet åt det annars så perfekta hemmet (!). Hittade även en lite vän som ville bli vårt nya husdjur. En liten julklapp kan man väl säga. Söt var den och tur ska den ju föra med sig så vi försatte den faktiskt på frifot - med fritt fall från balkongen. Det gick nog bra det.

Den här pojken

..tror att han kommit in i puberteten.. men det har han inte. Han är ursöt och mjuk om kinderna och honom vill man krypa nära på morgonen och krama om och somna igen. Han kommer försvinna snart och istället kommer en svettig och illaluktande person ta hans plats. Jag ser inte fram emot det..

Just nu

.. är det

- lugnt men stressigt. Man blir lugn som koordinator på expeditionen när man inte sätter på de värsta lamporna på morgonen. Mörkret lugnar mig och är - min vän.. konstigt nog.

- Lalehs låt med Tomas Ledin (!) Bjurö klubb som totalt äger.

- Ovetenskap som är.. jag vet inte. Det är skrämmande vad som än händer. Jag tror att det är livsavgörande i alla fall för en tid. Jag sitter liksom fast och kommer inte flytta på mig om jag inte får ett tecken. Och det kan vara jobbigt - eller det bästa som hänt mig! Det är spännande och otrevligt just nu men inte upplagt för andra saker. Jag vill nog ha ett besked så att jag kan börja planera. Jag är faktiskt 40 år nu (väldigt snart 41). Jag är avundsjuk på en del unga som rest någon annanstans och testat.. eller flyttat - för att de bara "kände" för det. Jag vill också - om jag inte vill det andra. Det handlar lite om att bli vuxen eller få en orsak till att faktiskt utforska världen lite mer och jag vet inte vad som passar mig. Det skiftar hela tiden. Jag blir säkert glad och ledsen vad som än händer men DET tror jag är helt normalt.

- är jag inte ett dugg sugen på att äta julbord. Äter liksom bara prinskorv och köttbullar ialla fall.

Nåja..