..så att säga.
Känner mig - så där. Det blev inget nytt äventyr på avdelningen och det var snopet men kanske inte helt fel heller. Jag behöver ju alltid en push att ta mig ur situationer som jag inte är helt bekväm i. Vad ska jag göra nu? Min stolthet har fått sig en liten knäck. Blev erbjuden ett tröstpris men då blir jag ändå fast där och det var lite det som var spelet. Allt eller inget. Så nu vet jag inte. Om jag binder upp mig och inte kan utvecklas vidare så är det ingen mening med avslaget. Så vad gör jag nu?
Är så i in i märgen trött på vården och på att arbeta för mycket utan att få tillräcklig uppskattning för det. Har inte utvecklats ett dyft det senaste året utan bara slitit på för att jag tänkt att det kanske betalar sig till slut.
Vad ska jag bli nu? Min mening var inte att arbeta som sjuksköterska utan jag halkade in på det och det har passat väldigt bra under en tid. Hade det inte varit för den utmärkta avdelningen och min fina chef så hade jag säkert lämnat stället tidigare.
Nu måste jag fundera och samla lite krafter och dricka ett glas rödvin och hitta den där inre elden igen som nästan hann falna ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar