Amway - the right way?

Helgen gick åt till att förfasas och förtjusas över vad som hänt med C och S sedan vi senast sågs.. det var lite drygt 14 år sedan.
De är skilda.
De bor i Australien.
Deras söta döttrar ser söta men möjligtvis lite hjärntvättade ut.
Så vad hände??
C- mannen, som alltid varit en entrerprenör haffade en chef för det australiensiska Amway och har tjänat PENGAR.. eller gift sig till pengar.. lite oklart där. Vad f-n är Amway då? Blev tvungen att googla ett flertal gånger innan jag fattade en del.
Det är tydligen ett företag som tjänar pengar på att sälja produkter till hemsäljare som ordnar lite myskvällar och dylikt och sedan säljer allt vidare.. lite som New Body alltså men ändå inte.
Amway har fått hård kritik. De jämförs med en sekt där i princip de högsta hönsen tjänar pengar på de lägsta och blir offantligt rika. Sen är det svårt att ta sig ur det hela som hemförsäljare eftersom man coachas och får gå på möten där man får peptalk och känslan av att tillhöra en familj o s v.

Iaf.. C och hans nya fru är enormt framgångsrika och visar gärna upp detta i små filmsnuttar som man kan se på Facebook och You Tube. Där är det hela dessutom presenterat med en snidigt passande framgångslåt med textrader som.. my life.. live once.. hero.. o s v. Fotaget visar de båda samt Cs döttrar i olika miljöer: Alla europiska huvudstäder är reperesenterade, helikopterresor, båtar, privatflyg, snirklig trappa i utsökt hus, nya bilar, semestrar, stora scener med massor av vinkande händer och ballonger och tigrar och gud- vet- vad!

Och så tänker jag.. vad tycker S om detta då..? det ser ju ut som om hennes döttrar är den store chefens perfekta barn med sin perfekta man.. ååå vad jag inte skulle vilja vara henne!.men.. Hon kanske mår jätte bra.. men jag tror inte det. På Facebook har hon typ.. 40 vänner och han har hela Amway koncernen och fans.
Och så tänker jag.. är jag bitter och avundsjuk när jag ser alla all-inclusive-semestrar som de varit på (han och barnen och den nya alltså).. men alla ställen ser likadana ut.. himlen är blå, där finns vatten, drinkar, gym och god mat och alla vinkar och är solbrända (nej perfekt gyllenbruna) och ler..

Och jag inser att - nej - jag är inte avundsjuk men jag kan känna sug efter EN sådan semester men hur speciell är den när alla semestrar ser likadan ut?

Parallellen finns där med sjuksköterskan som jobbade hos oss i somras. Hen skrev enormt långa slutanteckningar (epikriser) som skulle skickas till vårdcentralen för uppföljning. Problemet var just det att anteckningarna var så vansinnigt långa. Det kunde handla om 7 sidor, istället för det normala 2 st.
Det viktiga flöt in i det oviktiga.. och det var nog verkligt svårt för vårdcentralen att förstå vad som var extra viktigt för just denna patient.

Lite så tror jag att det är med livet också: Blir det för mycket är det svårt att se det viktiga.
Sedan behöver man inte bli så avskalad och trist som jag blivit som inte längre bryr mig om naglar, hår, kläder, Tv-apparater, bilar, semestrar och sällskap. Jag kanske inte kommer gå hela vägen till ytterligheterna men jag tror faktiskt att jag måste bli lite ytligare för det är jävligt trist att bara fokusera på det viktigaste hela tiden.

Och jag har skickat vänförfrågan på Facebook till både C och S men bara C har accepterat..