Ett något dystrare inlägg

Andfådd? Svårt att gå i tio minuter?

Det kan bero på högt blodtryck i lungorna - en okänd, relativt ovanlig och mycket allvarlig sjukdom som drabbar ungefär 200 personer i Sverige varje år. De flesta är i 20- till 40-årsåldern när de insjuknar. Sjukdomen heter PAH (pulmonell arteriell hypertension).

Har du blodpropp i lungan, sklerodermi, SLE eller medfött hjärtfel? Då har du ökad risk för PAH.
Fick höra under gårdagen att en gammal väninna till mig har fått en obotlig sjukdom. Hon hade tydligen träffat min syster utanför på parkeringen och öst ur sig hela denna dystra nyhet under fem minuter. Det hade börjat i slutet av november med att hon skulle ta ett enkelt halsprov på vårdcentralen eftersom ena sonen varit sjuk och slutat med en (i princip) dödsdom. För det är en dödlig sjukdom och det finns inget bot. Inga tydliga symtom hade hon haft heller. Lite andfådd efter att ha gått upp 5 trappor till sin lägenhet och ja, lite blåa läppar. Hon trodde det var dålig kondis. Och hon har tränat och tränat och blivit tröttare och tröttare och åkt på förkylning efter förkylning. När hon väl remitterats till S:t Göran - KS (thorax) och Huddinge hade man sett att det högra förmaket i hjärtat är kraftigt förstorat och att kärlen till lungorna är tajtare än vanligt vilket leder till ett enormt tryck i lungartärerna och ett rejält utslitet hjärta. Saturationen låg på 77% (mina två sjukdomskunniga läsare vet hur uselt detta är- det ska ligga på 98-100%). Senaste veckorna har hon haft syrgas kontinueligt. Nu är hon hemma. Utan syrgas. Fem trappor upp. Hon skall undvika stress men ligger i en riktigt ful vårdnadstvist där motpartens respons när han fick höra hennes dilemma var att söka om enskild vårdnad (man har tydligen större chans att få det om ena parten är dödssjuk), Enormt trevligt!!

Hör i och för sig till saken att jag och väninnan inte träffats de senaste fem åren eftersom jag tyckte att hon under vår bekanskap sökte lycka i att tala om alla mina fel. Typ vilken ful frisyr jag hade eller att jag hade allvarliga ätstörningar relaterat till min familj.. o s v o s v. Vatten under bron nu.

I alla fall träffade jag henne idag. Gick upp (de fem trapporna och fick genast själv andnöd) hade med mig lite vita tulpaner och lyssnade och lyssnade. Hon är exakt lika gammal som mig, frånskild, tuff och rätt snygg (det låter faktiskt som att jag talar om mig va??). Men nu var hon rätt spak. Snygg men spak. Hennes läppar var blåa och hon andades tungt och hon har planerat var hon vill bli begravd och hon har gråtit hela julen (för barnen var ju hos sin far - ingen pardon här inte - det var hans vecka). Hon är väldigt öppen om det här och vill berätta för alla och går väl igenom "Cullbergs kriser" och arbetar sig framåt.

Och jag skämdes. Jag skämdes för att jag själv trott att jag skall dö (när jag hade mina hjärtarytmier - stressrelaterade såklart) och för att jag släppte kontakten med henne för att jag inte mådde bra av den.

Hon var ialla falla glad över att jag dök upp helt oannonserat, utan att ringa med hennes favorit tulpaner (vilket bara var en enorm tur). Efter besöket åkte jag genast hem och öppnade en öl - för att ta den innan det är försent.