Ännu en jul till ända. Alltid ett antiklimax, alltid förhoppning och handla in i det sista - sedan en snabb julafton då julklappar rivs upp under stress och så.. är allt över!
Hemma hos oss har vi våra egna tradtioner. Vi bär in julträdet (jag säger så eftersom vi även under ett tillfälle har haft en tall i vårt vardagsrum - visserligen under tiden då jag var gift med en icke trädkunnig engelsman men ändå..) absolut senast runt lucia. Vi tillverkar nu mer våra EGNA julkort (under en hel del öl och glöggdrickande vilket medför att mysfaktorn och engagemanget av korten stiger var med tiden lider). Vi delar ut våra (mina ((2 st)), Agges och Adrians) julklappar tidigt på julaftonsmorgon. Detta år blev det sistnämnad något senarelagt eftersom mina nära släktingar föredrog att sova ut. De kan göra sig en förmögenhet på att reklam för sängar och jag kanske borde ta kontakt med "Hästens" och tjäna mig en hacka. Se korten och förstå!
Efter julklappsöppnandet bär det till fots av till mormor och morfar. Där väntar även alltid Yvonne och Kersti och barn för jullunch och klappöppning. Tyvärr går denna del av julafton i ett skyhögt tempo eftersom mina båda systar alltid skall vidare till andra släktingar. Det är en kamp mot klockan och jag som skriker "Ta det lugnt, kan inte en person i taget öppna sitt paket" Yvonne väljer att inte höra detta och ca 16:45 är alltså allt färdigt. Yvonne och ungar står i dörren och skall gå. Kersti har redan avlägsnat sig och jag - jag blir kvar med mamma och pappa. Mamma går och vilar. Pappa lite färdig efter detta lopp är en dyster samtalspartner och mina barn vill bara hem och spela sina nya spel. Ja, det slutar med avfärd mot hemmet igen och ca 17:30 är jag hemma. Jävla tur att jag jobbade på juldagsmorgonen och med gott samvete kunde gå och lägga mig tidigt. Det är ett riktigt antiklimax!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar