Bulan

Hittade precis detta lilla foto när jag skulle betala mina räkningar.

Och minnena tog mig tillbaka till en varm sommarkväll för ett par år sedan.
Det hela inträffade under en liten campingkväll med min fina syster och alla barn. Tältet var uppsatt, korvarna grillade, luftmadrassen sönder, jag och moster lite fulla och svettiga - allt som behövdes var ett avsvalkande bad.
Jag och syrran och alla ungarna (4!) hoppade i och plaskade i våra underkläder och hade det bara så där härligt som man kan ha det ibland när man vet att man som mamma gör något oansvarligt och lite farligt - typ bada full med fyra ungar! Livet var på topp - allt var kanon tills.. jag dök upp till ytan efter en av mina undervattenssimningar och fick en jävligt stor sten i huvudet av lille blonda Jonathan. Det snurrade på bra mycket bakom skallbenet kan man säga men alla otrevligheter som normalt kommer ut ur min mun i dessa lägen fick sväljas. Barnet var bara tre år, det var inte mitt barn och alla stannade upp mitt i badandet för att häpna och skräckslagna titta på min - växande bula.

Den är i särklass måste man väl säga ändå?!

Dagen efter skulle jag dessutom på fest och stort stadsbesök med släktingarna från England.

Går inte att gömma många finnar i en kort frisyr och absolut inte BULAN!

Hur rädd blir man av denna person?

Ja.. gårdagen gick alltså i straffets tecken. Hårt skulle det vara och konsekvent - enligt Adrians pappa - och lämnade allt till mig.
"Han ska vara på sitt rum hela kvällen - utan mat" sa daddy.. och jag sa bara "jaa.. ska göra mitt bästa".

Jag är en sann "push-over" och tror som vanligt det bästa om folk - även om Adrian trots 1000 eller flera påminnelser om att jag kanske har fel. Jag tyckte jag var hård. Han ville ut ur rummet - jag sa "nej - bara om du ska kissa".. sen började smörandet... och jag älskar ju honom trots att han kan vara helt vidrig och göra mig orolig.. så..

När kvällen var slut och han somnat så tittade jag in i hans rum och kunde till min skam se - tre glas med olika drycker, en skål där det varit lite chips i och ett fat på vilken det tidigare vilat en korvmacka. Vilket straff va? Vilken fängelsevakt!

Jag hatar bara att vara hatad och vill faktiskt att vi alla ska vara vänner och inte krisa sönder och sabba allt. Jag vet inte om det är brs och om det kommer göra Adrian till en bättre människa men jag har bara väldigt svårt att leva med mig själv om jag inte förespråkar välvilja och - kärlek! (snyft, snyft..).

Idag har han dock satt på sig sin "töntiga" klocka och pluggat en timme matte hos morfar och lovat att dyka upp där i morgon igen (ja, nu ska vi inte tro att detta händer - än). Hans 200 kr från barnbidraget har frusit inne med löfte att föröka sig om han gör färdigt sina nationella prov - ja, det kommer räcka till en dag på "Grönan".
Vi får se, men jag tänker alltid extra mycket på den där smålöjliga postern på parkleken Gulsippan om att "Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst". Mycket sant och tänkvärt!

Nu är det kört igen...!

Ja, då var det kört igen med Adrians flyt.
De senaste dagarna har varit mardrömslika. Han vet att sommarlovet är nära och har förlorat all motivation trots att han lovar att "nu, mamma, nu ska jag ta det här" och fixa resterande delar av de nationella proven i matte. Enligt läraren är det fyra delprov och han har gjort ett - det svåraste - och fick 10 av 11 poäng. Resten vägrar han göra. Morfar har erbjudit sig att plugga med honom vilket Adrian själv ansett som en stor ynnest till en början men nu när det gäller.. spårar allt ur.

Igår hade han lovat att komma hem till morfar direkt efter skolan men väljer att inte dyka upp, inte ringa, bara sätta på sig fotbollsgrejerna och dra. Han var sedan spårlöst borta till kl 21:30. Från kl 14:00 till 21:30 visste ingen alltså var han var, var han åt, vad han gjorde (mer än dyka upp på träningen alltså). Vid hemkomst visades ingen större ånger men han lovade att imorgon (läs idag) skulle allt bli bättre. Morfar gav honom - trots den respektlösa handlingen - en ny chans och vad händer..

Kl 12:30 ringer han från skolan och har lurat i någon lärare där att det är mycket bättre om han hoppar över några skoltimmar och går hem och pluggar matte med morfar istället. Jag säger "absolut inte - han ska vara kvar hela skoltiden och sedan gå till morfar". Det blir en kompromiss och han slipper "roliga timmen" och går hem till mina föräldrar. Bara det att de är och handlar och har ingen aning om hans nya planer. Adrian går då in till grannen, ber dem slå upp mormors mobilnr på internet och ringer till henne därifrån. Mormor meddelar att de kommer hem om tio minuter och att han kan vänta på alltanen. "Nää.. jag har inte tid" säger han och lägger på. Sedan har han varit borta under hela dagen. Efter ett flertal samtal till hans vänner hittar jag honom kl 19:00 på en adress i Bromma...! "Hej, mamma -får jag sova över här?" är vad han säger...

Kontakt tas då med hans far som sedan åker och handgripligen drar in honom i sin bil och återlämnar honom till mig. Sedan har det varit rumsarrest i ca 1 timme. Och efter det har diskussionen om hur orättvist det är o s v börjat. Ur läskig blev han och hatar mig och ber om ursäkt om vartannat. Har ingen insikt om vad han har gjort -inget är i alla fall hans fel. Vevar en hel del med sina knytnävar också.

Himla obehaglig stämning är det här nu i alla fall. Vet inte vad jag ska göra?!

Ännu - en ny frisyr!

Fick tillbaka ännu ett barn från den finska klippgalna undersköterskan - även kallad "bonus-mamman". Förstår inte hur svårt det kan vara för henne att fatta att hon inte ska röra mina pojkars hår!! (Adrian fick ju sina polisonger bortklippta för ett par månader sedan och det tog låååång tid för dem att växa tillbaka). Hon kan väl hålla på med sina egna pojkars hår eller?
Funderar ärligt på att kidnappa hennes barn en timme eller så och låta klipparen tala för sig själv - typ!

Nån som vill adoptera eller??

Finnes:
Två snygga, blonda gossar i sina bästa år. Tysta när det är bra mat på bordet (kyckling och chips).
Söta när de sover.
Sätter rättvisa högt (kräver dödsstraff på ojämt fördelad dryck i glas och när 30 sekunder överskridits på datasessioner).
Intresserade av kultur (Tila Tequila står fortfarande högt i kurs).
Älskar små barn, mindre än dem själva (bara det inte är någon som kallas för "lillebror").
Gillar natur (där det är sprayat mycket färgstark graffiti).
Vill gärna ha en naturlig tjej när det beger sig (båda är ammade och har en förkärlek för bröst - brunett eller blondin spelar absolut ingen roll).
Gillar skolan (främst raster och lunch - om det inte är Minestronesoppa förstås). Tjänar mycket pengar (på att lura äldre, mjuka kvinnor som de benämner mor).

Har bara några fel:
Blir totalt galna vid kommandot "dags att borsta tänderna och gå och lägga sig" eller "jag är sjuk, snälla kan ni vara lite lugna ikväll så att mama får sova".

Har absolut ingen medkänsla för nära släktingar med magsjuka - där det förväntas trots allt av den sjuke att laga en lagom balanserad varm måltid och underhålla med lösningar på svåra mattetal.

Har problem med att träffa tvättkorgen med sina smutsiga kläder (basket kan vi glömma - och har glömt). Och obs på alla smutsiga, illaluktande tubsocker som strös över allt i lägenheten - gärna på matbordet eller vid min kudde.

Skulle aldrig komma på tanken att bädda sin säng eftersom den ändå blir obäddad igen inom 14 timmar..?

Anser att Coca-cola är en dryck att inta vid alla måltider och där emellan.

Immiterar svårt dödssjuka lungpatienter när förslag om städning kommer på tal.

Har väldigt svårt att komma i väg till skolan på morgonen trots tre(!) samtal från en kär moder.

Kan gråtande be att samma kära moder kommer och hämtar de små uttröttade liven med bil när de är 1 km bort(de kan inte gå en meter till men väl hemma kan de ge sig ut och spela fotboll i två timmar).

Ja - någon som är intresserad?? Lite lockad?? Nähä inte.. Jag säger ibland till dem att Gud har gett dem till mig -inte för att straffa mig- men för att jag är den ende som orkar med dem.

Trots allt hade Agge faktiskt städat och moppat idag när jag kom hem..!
(fast han behövde 60 spänn till skolan för nåt..)

En arbetsam - ledig helg

Äntligen färdig!

Har haft mitt sovrum som projekt under helgen. Pojkarna har varit hos sin far vilket har varit underbart. Alltså inhandlades en väldig mängd målarfärg, spackel och - javisst en del öl. Det sistnämnda är mycket viktigt vid hårt kroppsarbete men man bör bara dricka vatten medan svetten droppar (förra gången när jag målade släckte jag ju törsten med en stor flaska Cider - och det är väl inga jättemänder alkohol men med vätskebalansen på minus så var bakfyllan inte bra) har jag lärt mig.
Projektet var alltså att få mitt mörkblåa rum vitt. Taket och väggarna skulle dränksas i vitt eftersom det är en väldigt rofylld färg har jag hört. Denna "vanliga" färg är mycket ovanlig för mig. Har alltid avskytt vita nordiska hem med trägolv - man riktigt känner hur kylan sprider sig i kroppen. Men nu var det alltså dags.

20 liter vitfärg inhandlades och taket påbörjades med en teleskop-roller (?), huvudet böjdes sedan bakåt i ca 90 graders vinkel och sedan satte jag igång. Efter fem minuter var jag gråtfärdig. Detta berodde på smärtan i nacken men även för att jag såg att färgen inte fastnade i taket. Ringde några samtal till målarkunniga och fick förslag på att köpa en bättre roller. Iväg till Bauhaus och köpte den finaste fina. Hem igen och upptäcker förstås att den fina rollern inte passade i tråget - som var för litet! Bara att doppa rakt i färgburken alltså vilket medförde en hel del färgspill runt om i rummet. Helt plötsligt fick även innebörden "färgade linser" en helt ny mening.

I allafall.. efter två strykningar i taket, tre på väggarna och även en uppfräschning av hallväggarna, skrubbning av golvet (som tog 4 timmar), polish på golvet, putsade fönster, upplagda gardiner, inflyttade möbeler och matta så blev det färdigt. Ganska nöjd är jag men kroppen värker - helt ojämt dessutom - en axel, ett ben och nacken förstås. Öldrickandet blev aningens blygsamt eftersom jag var för trött efter allt varje dag. Jag ser långtifrån utvilad och snygg ut men jag kan glädja mig åt en vilsam dag tillbaka på jobbet i morgon.

Ja, just det - Agge kom hem från Daddy med en ny frisyr. Spelar ingen roll hur många gånger jag säger åt den mannen att låta killarnas hår vara ifred. Denna gång är Agges hår helt rakat på sidorna med en omodern 5 cm tuppkam. Herre Gud vad trött jag blir!

Allergisk mot allergitabletter

Mediciner är vanligtvis bra. Inte för mig. Började för två veckor sedan med mina allergitabletter. Fint.. lite trött.. sedan.. tröttare, ja dåsig liksom. Magen började krångla. Vanlig biverkan tydligen och min ömtåliga mage slogs ut. Magsyra upp i halsen, ja nästan ut genom näsan. Dags för en magsyretablett alltså. Men magsyretabletterna har en biverkan - huvudvärk. Plocka fram Alvedonpacketet alltså. Helt plötslig var jag uppe i 4 tabletter på morgonen utan att känna mig ett dugg bättre - bara trött.

I går blev det riktigt jobbigt på jobbet. Började känna mig svimfärdig. Fick skaka liv i mig själv ett par gånger och kollade sedan puls och blodtryck. Ja, blodtrycket var lågt och pulsen var under ett hektiskt arbetspass 46 slag/minut. Det låter ju alltså som att det vore dags för en pacemaker.

Så jag slutade med allergimedicinen (receptfri på apotektet) har haft svidande ögon och några nysningar under dagen men med en puls som faktiskt får kroppen att fungera. Inga mer jävla fyra (!!) mediciner på morgonen. Nä, jag omfamnar nysandet och de röda ögonen med en sann glädje.. fick ju fan dödsångest på kuppen.