Nu är det kört igen...!

Ja, då var det kört igen med Adrians flyt.
De senaste dagarna har varit mardrömslika. Han vet att sommarlovet är nära och har förlorat all motivation trots att han lovar att "nu, mamma, nu ska jag ta det här" och fixa resterande delar av de nationella proven i matte. Enligt läraren är det fyra delprov och han har gjort ett - det svåraste - och fick 10 av 11 poäng. Resten vägrar han göra. Morfar har erbjudit sig att plugga med honom vilket Adrian själv ansett som en stor ynnest till en början men nu när det gäller.. spårar allt ur.

Igår hade han lovat att komma hem till morfar direkt efter skolan men väljer att inte dyka upp, inte ringa, bara sätta på sig fotbollsgrejerna och dra. Han var sedan spårlöst borta till kl 21:30. Från kl 14:00 till 21:30 visste ingen alltså var han var, var han åt, vad han gjorde (mer än dyka upp på träningen alltså). Vid hemkomst visades ingen större ånger men han lovade att imorgon (läs idag) skulle allt bli bättre. Morfar gav honom - trots den respektlösa handlingen - en ny chans och vad händer..

Kl 12:30 ringer han från skolan och har lurat i någon lärare där att det är mycket bättre om han hoppar över några skoltimmar och går hem och pluggar matte med morfar istället. Jag säger "absolut inte - han ska vara kvar hela skoltiden och sedan gå till morfar". Det blir en kompromiss och han slipper "roliga timmen" och går hem till mina föräldrar. Bara det att de är och handlar och har ingen aning om hans nya planer. Adrian går då in till grannen, ber dem slå upp mormors mobilnr på internet och ringer till henne därifrån. Mormor meddelar att de kommer hem om tio minuter och att han kan vänta på alltanen. "Nää.. jag har inte tid" säger han och lägger på. Sedan har han varit borta under hela dagen. Efter ett flertal samtal till hans vänner hittar jag honom kl 19:00 på en adress i Bromma...! "Hej, mamma -får jag sova över här?" är vad han säger...

Kontakt tas då med hans far som sedan åker och handgripligen drar in honom i sin bil och återlämnar honom till mig. Sedan har det varit rumsarrest i ca 1 timme. Och efter det har diskussionen om hur orättvist det är o s v börjat. Ur läskig blev han och hatar mig och ber om ursäkt om vartannat. Har ingen insikt om vad han har gjort -inget är i alla fall hans fel. Vevar en hel del med sina knytnävar också.

Himla obehaglig stämning är det här nu i alla fall. Vet inte vad jag ska göra?!