Gitarren - äntligen!

Åååå vad härligt.
Äntligen har jag lyckats köpa honom - Agge - en ny fin gitarr. Cash dessutom. Hur snygg som helst.
Det är han värd. Han hamnar ibland i skuggan av Adrian och alla hans problem vilket inte har varit så bra. Nu har jag i alla fall plockat några mamma poäng och kan andas ut igen. Köpt kärlek alltså men det är så ljuvt i en annars fattig familj.

Annars flyter allt på i en fruktansvärd fart. Otäckt snabbt med otäckt många krav men oftast kul. Adrian har fått blåsor i munnen. "Höstblåsor" sa skolsköterskan och sa åt honom att suga på isbitar som lindring. Bara det att han inte kan äta salta saker och att leva på yoghurt en längre tid är ingen bra idé har jag lärt mig. Så vi köpte barnmat - från 8 månader - stod det på burken. Denna togs med till skolan och värmdes av en mattant i matsalen. Hmm undra hur många cred-poäng han förlorade på det?!

I morgon bär det av till Falun och Piccline-konferensen med Eva och Pia. Hoppas på superkul underhållning och lugn bilfärd - kanske får köra sjäv utifall de andra två visar sig köra som biltjuvar - är ju lite nervigt lagd,

Korsordet

Det har legat över mig som en fuktig trasa den senaste tiden.

Hur dum får man vara när man förslår att vi på jobbet ska göra ett eget korsord till en omyckt undersköterska som nu går i pension!? Hur svårt kan man göra det? Gör aldrig samma misstag som jag - köp en fin blomma eller ett par ljusstakar eller något.

En välformulerad dikt är en ren barnlek jämfört med att skapa ett kul (hmm) korsord. Speciellt när alla på jobbet vill vara med men inte fattar att det inte är speciellt hjälpsamt att bara komma på ideer på saker -långa saker- som ska stå i korsordet men inte hjälper till med själva ordflätandet. Det hjälper inte heller att arbeta sex dagar och bara ha en ledig dag då man bara vill sova men varje gång man sluter ögonen enbart ser flimmrande bilder av halvfärdiga ord framför sig. Inte heller hjälper det att ha storstädning på jobbet och sitta som koordinator och försöka - med en duktigt kollega- komma på hur orden skall flätas för bästa effekt. Roligt hade vi dock tills vi förstod att vi inte fick ha svordomar eller nedsättande snuskiga ord.. fick radera "mensen" och "jävlar".. synd.

Däremot hjälper en öl och ensamhet i ett kök som ser ut som om en kreativ bomb har expolderat i det. Ja, det blev inte perfekt.. väldigt långt ifrån faktiskt men alla rutor är ifyllda och en liten bonusgrej utvecklades också - den kan bli riktigt kul - om pensionären inte tar illa upp. Kan ju bli katastrof förstås får nog köra grejen för några på jobbet innan..

Men nu kanske jag kan sova i natt utan att se bokstäver flimmra förbi.

Köket

Har ju haft några dagar på mig att fixa till köket. Städade ur alla skåp, tog av beslag och sprayade om dem, målade taket och väggarna vita och sedan.. var det dags för karamellfärgerna. Och ja, jag kunde inte hålla mig. Det kladdades på rätt rejält. Kände liksom att min vita period var till ända och det var dags att gå tillbaks till rötterna så att säga.

Kul var det och kladdigt blev det. Gardinerna hängdes sedan upp helt skevt (med vilje förstås för att matcha koko-temat). Det blev inte direkt vilsamt för ögat men vila kan man ju göra i det alldeles vita sovrummet.

Mamma och Pappa

Har varit en kämpig vecka.

Adrian har haft en svacka. Mediciner som ökats eller allmänt - ingen aning?! Mycket sorgligt har jag tyckt i alla fall. Har inte direkt hjälpts av att det varit mens med tillhörande depp. Sommaren var så bra. Sedan fem veckor av överprestation av Adrian, topp i klassen, utplockad till matcherna, inget slarv, inget ljug.. sedan BOM!

Tillbaka i verkligheten. Som sagt - Dålig vecka för Adrian som var stissig i skolan , ljög hemma , var orolig, missade fotbollsträningen, och var allmänt borta o s v. Suck..

Agge låg också efter i skolarbetet. Och han har haft klåda (jag tänker inte ens en gång tala om detta helvete, men alla som haft klåda vet vad mer än fem dagars klåda innebär). Mycket skolarbete var därför nödvändigt för båda - och Adrian låste sig! Gick inte att nå fram. Skolböcker slängdes igen genom köket och svordomar utbyttes. Hotfullablickar skickades mot mitt håll och en monolog om livets olika skitstunder serverades. Jag kände bara en enorm "ridå"komma över mig och lämnade stället (lägenheten) för att varva ner.

Här måste man alltså som mamma finna tillbaka till kärleken och lusten, men allt jag kände var misslyckande och sorg. Hade han varit min pojkvän hade jag lämnat honom på stört.. men han är ju inte det. Och jag måste alltid hitta tillbaka till kärleken, hur liten den än är när jag avskyr honom som mest. Det är tungt. Men det går. Jag tänker på rörelserna i min mage och hur ful han var när han föddes och hur lycklig jag var.

I kväll åt jag middag hos mina föräldrar efter att ha fått en oväntat barnfri kväll. Jag berättade allt om veckan för mina föräldrar. Det bara välde ut. Och jag bad dem att alltid ta emot Adrian när han kommer med sin mattebok till morfar (vilket han gör två gånger i veckan- för han vill ju faktiskt) hur jobbigt mormor kanske anser det vara. Och sedan blir jag förvånad.

De förstår!? Mamma påminner mig om att jag faktisk är deras dotter och att jag också kan behöva hjälp ibland och är berättigad att få det. Jag blir förvånad. Jag hade glömt bort. Jag är faktiskt inte helt ensam fastän det käns så ibland. Mamma och Pappa finns och de "Backar up" och ger mig öl när jag så behöver - Tack!

Pizza -not so- express

I kväll skulle vi äta något snabbt och enkelt med mina föräldrar. Vi valde pizza. I Hässelby finns det sex pizzerior - helt överflödiga har jag tyckt. Den enda puben som fanns i denna närkommun slog dessutom igen för tre år sedan för att ombildas till en - pizzeria. Så självklart trodde vi inte att det skulle bli särskilt svårt att få en pizza tidigt en lördagskväll.

Frågan var om vi kunde ta en öl innan maten. "Jo, men varför inte, vi kan beställa hemkörning" sa jag. Vi beställde sedan från Pizza Express. "Vi kommer inom 40 minuter" var svaret. Och sedan väntade vi och väntade. När det hade gått 50 minuter ångrade vi att vi druckit alkohol och inte hämtat pizzorna själva, och när det gått 55 minuter ringde jag. "De är på väg". Men efter ytterligare 20 minuter hade inget hänt. Jag ringde då och avbeställde allt med en hård och hungrig ton.

"Jaha, vi får väl gå ner till Knallen då och beställa" sa pappa. Men vi ringde först - och det tog 15 signaler innan någon svarade - det var faktisk en ledtråd - som jag inte fattade.

När vi kom till Knallens pizzeria var där fullt med folk, disken var uppstaplade överallt och det var väldigt tyst bakom disken. Tillslut dök det upp en svettig ung man som gick ut bland alla oss väntande och sa "Shhaa, det är så här... jag är ensam.. den andra snubben drog... men jag ska göra mitt bästa.. alla får sin mat.. lovar.. ok va?!"

Vi fick vår mat men det tog åtminstone 25 minuter jämfört med de utlovade 12. Men va f-n han var ensam. Men vem f-n har öppet en lördagskväll ensam?! Panpizzan visade sig inte vara en sådan, beasåsen var glömd, sallden var från gårdagen, men vi fick 5 kr rabatt eftersom vi väntat - och det är bättre än vad Pizza- jävla- Express lovade oss.