Korsordet

Det har legat över mig som en fuktig trasa den senaste tiden.

Hur dum får man vara när man förslår att vi på jobbet ska göra ett eget korsord till en omyckt undersköterska som nu går i pension!? Hur svårt kan man göra det? Gör aldrig samma misstag som jag - köp en fin blomma eller ett par ljusstakar eller något.

En välformulerad dikt är en ren barnlek jämfört med att skapa ett kul (hmm) korsord. Speciellt när alla på jobbet vill vara med men inte fattar att det inte är speciellt hjälpsamt att bara komma på ideer på saker -långa saker- som ska stå i korsordet men inte hjälper till med själva ordflätandet. Det hjälper inte heller att arbeta sex dagar och bara ha en ledig dag då man bara vill sova men varje gång man sluter ögonen enbart ser flimmrande bilder av halvfärdiga ord framför sig. Inte heller hjälper det att ha storstädning på jobbet och sitta som koordinator och försöka - med en duktigt kollega- komma på hur orden skall flätas för bästa effekt. Roligt hade vi dock tills vi förstod att vi inte fick ha svordomar eller nedsättande snuskiga ord.. fick radera "mensen" och "jävlar".. synd.

Däremot hjälper en öl och ensamhet i ett kök som ser ut som om en kreativ bomb har expolderat i det. Ja, det blev inte perfekt.. väldigt långt ifrån faktiskt men alla rutor är ifyllda och en liten bonusgrej utvecklades också - den kan bli riktigt kul - om pensionären inte tar illa upp. Kan ju bli katastrof förstås får nog köra grejen för några på jobbet innan..

Men nu kanske jag kan sova i natt utan att se bokstäver flimmra förbi.