Det var det..

..så att säga.
Känner mig - så där. Det blev inget nytt äventyr på avdelningen och det var snopet men kanske inte helt fel heller. Jag behöver ju alltid en push att ta mig ur situationer som jag inte är helt bekväm i. Vad ska jag göra nu? Min stolthet har fått sig en liten knäck. Blev erbjuden ett tröstpris men då blir jag ändå fast där och det var lite det som var spelet. Allt eller inget. Så nu vet jag inte. Om jag binder upp mig och inte kan utvecklas vidare så är det ingen mening med avslaget. Så vad gör jag nu?

Är så i in i märgen trött på vården och på att arbeta för mycket utan att få tillräcklig uppskattning för det. Har inte utvecklats ett dyft det senaste året utan bara slitit på för att jag tänkt att det kanske betalar sig till slut.

Vad ska jag bli nu? Min mening var inte att arbeta som sjuksköterska utan jag halkade in på det och det har passat väldigt bra under en tid. Hade det inte varit för den utmärkta avdelningen och min fina chef så hade jag säkert lämnat stället tidigare.

Nu måste jag fundera och samla lite krafter och dricka ett glas rödvin och hitta den där inre elden igen som nästan hann falna ut.

Nu är det jul igen

..och den sneda granen är införskaffad. Ger lite personlighet åt det annars så perfekta hemmet (!). Hittade även en lite vän som ville bli vårt nya husdjur. En liten julklapp kan man väl säga. Söt var den och tur ska den ju föra med sig så vi försatte den faktiskt på frifot - med fritt fall från balkongen. Det gick nog bra det.

Den här pojken

..tror att han kommit in i puberteten.. men det har han inte. Han är ursöt och mjuk om kinderna och honom vill man krypa nära på morgonen och krama om och somna igen. Han kommer försvinna snart och istället kommer en svettig och illaluktande person ta hans plats. Jag ser inte fram emot det..

Just nu

.. är det

- lugnt men stressigt. Man blir lugn som koordinator på expeditionen när man inte sätter på de värsta lamporna på morgonen. Mörkret lugnar mig och är - min vän.. konstigt nog.

- Lalehs låt med Tomas Ledin (!) Bjurö klubb som totalt äger.

- Ovetenskap som är.. jag vet inte. Det är skrämmande vad som än händer. Jag tror att det är livsavgörande i alla fall för en tid. Jag sitter liksom fast och kommer inte flytta på mig om jag inte får ett tecken. Och det kan vara jobbigt - eller det bästa som hänt mig! Det är spännande och otrevligt just nu men inte upplagt för andra saker. Jag vill nog ha ett besked så att jag kan börja planera. Jag är faktiskt 40 år nu (väldigt snart 41). Jag är avundsjuk på en del unga som rest någon annanstans och testat.. eller flyttat - för att de bara "kände" för det. Jag vill också - om jag inte vill det andra. Det handlar lite om att bli vuxen eller få en orsak till att faktiskt utforska världen lite mer och jag vet inte vad som passar mig. Det skiftar hela tiden. Jag blir säkert glad och ledsen vad som än händer men DET tror jag är helt normalt.

- är jag inte ett dugg sugen på att äta julbord. Äter liksom bara prinskorv och köttbullar ialla fall.

Nåja..

Piccline med Ultraljud

Idag har jag, Eva och Kalle provat att sätta Piccline med hjälp av ultraljud. Mycket fiddel och svettigt blev det. Vi lyckades dessvärre bara sätta en av tre vilket inte är direkt superbra. Men det var intressant och bara vi får upp snitsen så kommer det nog gå alldeles utmärkt. Jag satte iaf min! Skrytig men stolt. Sen är jag ju också vansinnig snygg i munderingen som ska vara på så det är klart att man vill göra det igen.

Julkorten är också färdiga för leverens. Måste bara köpa frimärken och kuvert och leta efter alla adresser som försvinner år från år.

Första advent

Ingen snö, ingen direkt julstämning.. lite storm på väg. Det rycker lite i taknocken så den är nog närmare än jag tror.
Har trots detta varit hemma hos Kersti för att göra lite julkort och retas med hennes barn. De måste härdas. Jag gillar dem ju så mycket att de måste vänja sig med min, ibland lite råa, humor. Det verkar gå bra och det gör mig så lycklig. Ännu en allierad. Har även varit hemma och jobbat på med julstöket som en galning. Tagit fram de röda gardinerna och det röda överdraget fastän jag gladerligen hade kunnat lämna det andra på - det var så fint.

Har också fixat avdelningens pepparkakor vilket är ett evigt pyssel som jag börjar tröttna lite på.. skulle hellre göra en julkrubba med olika roliga gubbar och smurfar.. men det verkar inte var så populärt.

Ser så där.. lagom imponerande ut..

Rocky times

Trubbel på jobbet.. ganska allvarligt också - kan bli helt klart ödesdigert. Sedan är det resten med jobbet och ansökning till högre tjänst o s v mycket osäkert alltihopa - går väl inte riktigt som jag tänkt mig - utvecklas i en helt annan riktning. Ska jag hoppa på något som jag inte brinner så mycket för eller ska jag chansa..? vill bara inte bli utnyttjad.

Date igår. Inget vidare. Varför säger människan att han är 1,75 m och sedan när han dyker upp är han ca 1,64 m och med lätt ärrat ansikte och extrem töntvarning. Jag ville bara vända så fort jag såg honom men det kunde jag ju inte. Nej då jag var mycket väluppfostrad, tog emot blomman, konverserade hela middagen igenom men betalade slutligen min mat själv. Där gick gränsen och den missade han tack och lov inte. Han visste hur det skulle sluta. Hade mycket svårt att vara charmig när jag kände mig så lurad.

Nåja, jag kommer över det men inser ju att K - för ett halvår sedan jämförelsevis var en riktig 10 poängare. Eller ja.. men guud vad jad jag mycket hellre hade träffat honom igen.

Inte tappa hoppet. Killarna är min överlevnad. I morgon har jag semester men måste in till jobbet iaf p g a det katastrofläge som råder där just nu.

Suck!

Adrians födelsedag

Adrian vaknade upp kl 8 - eftersom det var hans önskemål. Sconesen var i ugnen och en motsträvig äldre bror drogs upp. Adrian var som vanligt inte helt övertygad om att hans presenter var av högsta kvalitet och talade även om detta.

Storebror sket i sconesen och ville bara snabbt tillbaka till sängen. Ingen hjälp med nya headsetet kunde alltså lillebror förvänta sig. Vilket ledde till liten dispyt.

På kvällen var allting sedan riggat för party. Alla ser äldre ut nu och äldre lär de ju bli. Men lätt rörigt och skrikigt var det som vanligt.

Morfar - med sin party pullover vid buffé bordet. Hårt arbetat av mig under dagen.

Jonas och mormor höll sig lugna och var trevliga mot varandra och alla andra.

Yvonne och Kersti med lite skrevande ben. Yvonne som vanligt en skön hjälpreda medan Kersti gömde badlakan i tvättmaskinen??!

Pappa Jim var också där och stressade upp situationen. Anlände en timme tidigare varmed alla fick slänga i sig tårtan eftersom hans fru och andra barn satt i bilen och väntade..

Så - födelsedagsbarnet kiddnappades och i å med detta så var festen i princip över. Men det var en fin kväll och god mat.

Avslutande stämningsfullt foto.

Tufft just

Det är 17 C i lägenheten och jag är invirad i filt och halsduk och iskall ändå. Har det lite tufft just nu både mentalt och fysiskt. Vaknar med huvudvärk som sedan lägger sig bakom ena ögat under dagen. Huden flagnar och hjärtat bankar. Jag tror att det handlar om stress. Stress över framtiden och vad som ska ske eller vad som inte kommer ske. Vet inte vad jag vill och har nästan ont i magen när jag ska till jobbet. Det är rörigt med allt och jag tappar ord ibland också - vad är det?? A





Strider dessutom just nu för Adrian i skolan och har lyckats med att få rektorn och utbildningsansvarig att reagerar på gott och ont. Men det tar sån energi. Sen nya strider på jobbet om saker somm borde vara självklara och som borde kunna lösas på en halv minut men inte gör det - igen - det tar sån energi.
Bilen gick inte igenom besiktningen så igen så ska en stor summa pengar betalas för min lilla rosthög. Dessutom avslutades veckan med en parkerningsbot som inte var mitt fel - jag hade kunnat kräkas av vanmakt. Men pappa betalade hälften eftersom det var hans fel - mest iaf.

Det är dock fortfarande skönt att springa..!

Tandställning!

Går inte riktigt att förklara hur helgen har varit med Adrian och hans nya tandställning. Låt oss säga förskräcklig så kanske vi kommer i närheten. Han fick ju liksom en grej som spänts upp över gommen också - inte bara rälsen. Rälsen är inga problem, ser rätt coola ut men grejen i gommen.. ett riktigt tortyrredskap. Det sitter där och skaver på tungan, gör att han läspar och har svårt att svälja och dreglar hela tiden. Högljutt. Fortsätter han med det sista så kommer han definitvit bli utslängd ur klassrummet samt med största sannorlikhet bli ordentligt mobbad.

Han tyckte detta skulle vara kul till en början tills värken och alla sideffekter kom. Att inte kunna äta fast föda - vilket har varit hans största hobby under sommaren - är så deppigt för honom att han bara skriker "Nej, nej, nej" när ordet "mat" kommer på tal.

Så klart har vi handlat massor av soppor och lättuggade grejer men hur kul är det när man vill äta en kebab och just nu tror Adrian inte att han kommer kunna äta en kabab under de närmaste åren.

Vi får ge det hela två veckor har jag sagt till honom. Men i ärlighetens namn är jag redo att kasta in handduken nu på en gång. Det är mycket olyckligt här hemma just nu.. mycket olyckligt.

Ingen tjejmil i år..

Känner mig som en riktig looser. Sitter hemma med en ömmande ljumske när alla andra springer milen. Hade jag kunnat bita i hop och härda ut?! Jag tror inte det. Provade ju att springa i veckan och kom ca 300 m innan hältan och smärtan blev för löjligt påfallande. Men det käns så dystert.

Jag har ju faktiskt tränat hela sommaren och sprungit mina fina turer på en 6-8 km som avslutats med ett bad i Mälaren. Gjorde jag alltså det för ingenting? Och simturerna i Halmstad på morgonen när ingen annan i huset var vaken. Väldigt diciplinerat tog jag mig igenom 2000 m varje morgon på semestern - till ingen nytta. Eller ja, så käns det nu - just nu!

Längtar tillbaka till den hoppfulla tiden när jag inte visste hur snörpligt slutet skulle bli. Måste gaska upp mig och komma igen - och gå till kiropraktorn.

Roadtrip

Imorgon är det dags igen. Ytterligare en liten vända runt Sverige i min halvrisiga bil. Kommer bli mycket åka av och jag hatar egentligen långkörningar. Första anhalten är Skara sommarland. Dit är det ca 35 mil. Planen är att campa över natten och sedan leka hela nästföljande dag som barn på vattenlandet. Bara det att prognosen är 18 C och regn.. Efter all lek ska vi vidare och då kommer den verkliga utmaningen. Att köra 27 mil ner till Halmstad efter extrem lek hela dagen. Kommer jag att kunna hålla ögonen öppna eller kommer jag vingla lik en grastarrig pensionär längs de farliga motorvägarna. Det återstår att se.

Har iaf inhandlat nytt tält samt packat regnkläderna och gummistövlarna. Hur mycket packning som helst vilket gör mig lite stressad. Är aningens nervig. Mycket hänger ju på mig.

Har köpt en bilskjorta

För det måste man ha om man ska åka på Roadtrip på sommaren i bil utan AC. Dessutom valde jag storlek 40 så den är väldigt .. luftig!

Lite jobb för Christa

Har suttit ett par timmar med en liten klippbok för Christa från hennes 70 års fest. Har förstås behövt dricka lite vin för att låta kreativiteten flöda vilket kanske inte är så bra eftersom jag jobbar imorgon. Men så är det. Jag är inte kreativ helt nykter. Jag bör alltså aldrig bli konstnärligt. Men det är så härligt, befriande och tidlöst. Känner mig alltid som ett geni eller ja.. väldigt smart iaf. Ser vad som fattas för att bli perfekt så klart.

Nåja.. den här lilla minnesboken kanske inte är perfekt - men just nu tycker jag det! Hittade dessutom en keramikängel i förrådet när jag var där för att leta efter omslagspapper. Det var liksom menat att den skulle följa med.. fastän jag fick den från Agge för några år sedan.

Vet inte om jag kommer lämna över gåvan diskret eller inte. Jag vill ju gärna att Christa ska vara på min nivå när hon tittar iden.. och då krävs en Scholle. Typ.

Försemester

Egentligen är dagarna fram till semestern vanligtvis najsare än de då det verkligen är dags. Försöker ta till vara all tid med sol. Skiter i tvätt och städ och cyklar till jobbet där jag för tillfället är en något avspänd chef.

Tog tillvara kvällen med två (!) kvällsdopp. ett kl 18 och ett kl 21:30. Lika mysigt båda gångerna, men bara bilder från det sista.

Agge fick med sig kompisen Jakob som han känt sedan urminnestider och som är en mycket trevlig unga manom än med samma ovanor som min fina nära släkting. Roliga blev hoppen.. eller ja livfulla iaf.

Fick ta åtskilliga foton på Jakob dykandes vilket var något obehagligt eftersom djupet vid bryggan typ är 1,20 m. Såg framför mig hur jag skulle förklara helkroppsförlamningen för hans föräldrar.

Lyckades få ett halvbra, halvsynkat kort där de båda goda kompisarna demonstrerade sin kärlek för det blöta elementet.

Cykla måste man för ett riktigt kvällsdopp så man är lite svettig åtminstone. Ca 20-22 C i vattnet. Mycket sött.

Mindre söt var jag.. men väldigt engagerad.

Gammal favorit. Långsam uppvärming på solvarma klippor. Naaaaaaajs.

Sen är det så att när man är vuxen.. får man bestämma själv. Och jag bestämde att grönsaker med dipp var en perfekt middag.. självklart med en Roséspritzer med Sprite Zero.

Annars har dagen innhålligt avtacaknde av kära arbetskamraten Ingela som har beslutat sig att livet är ett äventyr och vars livsstill faktiskt är avundsvärd många gånger. Kommer bli saknad. Sammanfattningsvis kan man säga att hon är en god person om än något naiv.. men detta är inte dåligt och saknas hos de flesta.

Sedan skrevs även ett kort till sjuka sjukgymnasten Annelie som alltid är positiv och glad och omyckt av alla. Den som var det..

Iaf en super fin dag som klassas som en perfekt försemestersdag.

Vilken flax

Satt under morgonfikat på jobbet och beklagade mig över mina slutköra springskor. De har bara ängt med ett år men är så gott som döda. Dämpningen är körd och det finns hål längst fram. Men att köpa nya är en kostsam historia. Dessutom är kravet att de ska vara av märket Asics och de måste vara svarta i färgen. Har man vita käns det som man springer med små kylskåp på fötterna och det är ju inte så härligt.

Skulle iaf fixa ett presentkort till lilla Jonte som fyller år imorgon så ett besök på Stadium genomfördes nu ikväll. Där har de REA och en stor skohög, lite huller ombuller fångade mitt öga. Det första jag ser är ett pat Asics, svarta i str 37,5 (min absoluta storlek) - nedsatta från 1300 kr till 400 kr.

Ja.. kommentarer är överflödiga. De sitter som en smäck och är nästan identiska med de gamla - men med mer gel i hälen och under foten. Lovely!

Hur man INTE ska shoppa

I kväll tänkte jag - utmärkt kväll för lite IKEA besök för jag behövde verkligen köpa en grill-stek-panna och ett hängande förrådsutrymme för skor. Hmm.. kan slå ihop det med lite samkväm.. och ringde en vän. Som jag vanligtvis finner mycket irriterande. Hur tänkte jag här?

Lesson nr 1:
Ring inte folk som irriterar när shopping ska ske snabbt och smidigt.
2, Shoppa aldrig på fastande mage.
3, Försök inte laga en snabb middag för barn, när det inte finns någon tid och stressad vän står nere på vägen och väntar.
4, Säg inte "Jag måste vara hemma innan kl 20, för då börjar Project runway och Åkermyntan stänger och jag måste handla lite mat".
5, Bromsa sedan i tid när vännen kör runt IKEAs parkeringsplats i 10 minuter för att hitta en plats "nära" ingången.
6, Ät sedan absolut INTE på IKEAS restaurang, bland småbarn som springer omkring och leker riddare med paraplyn och spottar tuggummin innanför dinerandes tröjor (inte på min dock)
7, Prata inte under shoppandet. Ta det som skall köpas och avancera snabbt till kön
8, Även om du gjort detta kan dock den irriterande vännen helt plötsligt fått för sig att handla jättemycket andra grejer samt fått med sig ett vinglas med en spricka som bara måste bytas nu. Andas djupt.
9, Ok om man sedan kommer ut och ser att det finns 25 minuters speltid innan kl är 20. Ring inte till anhöriga och be dem möta upp nere på vägen för att bära upp grejer. För då kan det hända att vännen bara måste åka till Rinkeby för att köpa en speciell sorts hennafärg till håret.
10, Nu mycket viktigt. Storkna inte! Hon kan då börja ta sina inhalationer i bilen medan hon kör som en jävla galning till Rinkeby för att du igen påpekat tiden kl 20 som en magiskt gräns.
11, Även när du väl är framme i Rinkeby och kört alla möjliga omvägar för att komma dit. Behåll lugnet. Även när hon kommer ut kl 19:50 och säger att affären med hårfärgen har lagt ner.
12, Andas sedan lugnt genom alla argsinta kurvor och inbromsningar där du ser livet passera i revy och tänk noga igenom varför du aldrig ska göra detta igen.
13, Om sedan du anländer kl 19:57 med bilen på busshållplatsen utanför Åkermyntan då gäller det att springa - med stor IKEA kasse under armen. Här är man väldigt glad för all löpning man ägnat sig åt under våren. Svär inte. Inverkar med andningen.
14, Se till att avsluta med ett stort glas vin. Spill skiten över närmaste hörande (Agge i detta fall) och be honom vara djupt införstådd i att detta aldrig ska hända igen. Ifall du skulle glömma.

Fick iaf med mig lite sommartäcken, ingen grill-stek-panna, ett par IKEA-tofflor str 35 (men här var jag för irriterad för att bry mig) samt lite isbehållare för sommar drinkarna. Och de hängande skoförrårdshållarna eller vad det nu heter.

Totalt menlös konversation

På väg ut från jobbet idag gick jag förbi ett sommararbetande sjukvårdsbiträde i rosa bussarong. Bredvid i solen satt en mycket gammal dam i rullstol. Den yngre gossen hade tydligen svårt att hitta ett meningsfullt ämne att avhandla och satt lite besvärat och stelt med ett korsord framför sig och en penna i handen.

"Går det bra?" frågade damen, kisande och vänligt.

"Mmm.. du vet, jag använder alltid sånna här pennor i blyerts när jag gör sånt här.. för då kan man sudda om det blir fel".

Hörde inget mer än denna djupa kommentar men kunde ändå fullt väl föreställa mig de andra fantastiskt intressanta ämnen som avhandlades. Tack och lov att man är förbi sommarjobbandets tid och tack och lov att det är en bit kvar tills man blir en ensam 85 åring.

Tandställning?

Är helt slutkörd - faktiskt!

Är tydligen inte helt frisk än och har en hes röst som kanske låter lite sexig men också kommer med en del slemklumpar. Näsan och öronen börjar lätta men huvudet är ömt. Jobbet är helt sanslöst stressigt. Sitter denna vecka som vårdplanerare och ska med säker och trevlig inställning guida patienter och anhöriga rätt i den snårskog som vårdmaskineriet innebär. Förutom detta ska även scheman och planering och löner ordnas i ett system som jag fått två dagars utbildning i och det är inte kul att messa upp folks löner och semestrar.. man blir inte direkt populär. Har både idag och igår arbetat över 1,5 timmar och är som sagt helt slut efter detta. Nåja.

Var iaf med Adrian idag på tandregleringen där de erbjöd honom en tandcheck på 20000 kr för att han ska få tandställning. "Näää.. absolut inte" nästan skrek Adrian, och jag försökte tysta och lugna honom. Förstår ju också att man inte vill ha järnräls i munnen när man ska ragga tjejer. Men alternativet är att inte ha det, inte få några tjejer för att tänderna ser så osmakliga ut och sedan ångra sig när man är 18 år och få pröjsa allt själv. Tillslut gick han med på det men det var mycket dyster. "Inte nog med att man har ADHD, nu ska man ha en jävla tanställning också i flera år" suckade han.. "Ja, men du har inga glsögon.. än" sa jag.
Det blir nog bra det här!

Agges avslut

Denna dag var min andra sjuksskrivningsdag och snorandet var i princip outhärdligt. Huvudet fortsatt tjockt och rösten mystisk. Trots det blve jag tvungen att ge mig ut på en tur till Vällingby.

..när jag fick se vad Agge tänkte ha för skor på sig på avslutningen. Fick panik och åkte alltså för att shoppa och hoppades att jag INTE skulle stöta på någon från jobbet. Käns ju verkligen "så där" när man är hemma och sjuk och sen ertappas shoppandes i Vällingby. Självklart stötte jag på Christa redan uppe på torget och stammade fram något oöverlagt. Tror hon förstod iaf.

Skorna som inhandlades var dödyra men jag visste att Agge haft sitt öga på dessa i ett par månader och jag ville verkligen ge honom något flott på avslutningen.

Sedan spenderade jag, pappa, Adrian Jim och hans familj två och en halvtimme i Järfälla där vi underhölls av tal efter tal efter tal. Och utnämningar. Och tal med inbördes beundran. Agge fick sitt diplom från Rektorn och var nöjd med detta.

Sedan började alla utnämningar..

..och till vår stora chock fick Agge ett pris för "School Spirit" - bidragit med positiv attetyd, alltid glad och hjälpsam. Ja det var ju inte något mattepris direkt. Men mycket trevligt.

Han fick en bok. Som han inte kommer att läsa.

Sedan åkte vi stelfrusna till korvmojjen för det var det enda som var öppet efter kl 22. Vet inte varför jag inte tog med min svarta kofta..

Adrian fick agera fotograf under kvällen och slank som en vessla fram mellan benen på folk och tog halvbra kort.

Pappa var tapper men aningens uttråka då ett flertal tal hölls på ett obegripligt språk för honom. Engelska.

Nu är allt över.. och det käns - trist. Tråkigt att Polenresan la sordi på hela avslutet och att Agge nobbade balen. Han är inte helt nöjd med sina betyg och några käns faktiskt orättvisa och då undrar man ju hur mycket Polenresan har inverkat på resultatet..