Adrian och jag har haft ettpar verkligt uppslitande bråk då vi sagt mycket otrevliga saker till varandra. Saker som jag innerligt hoppas att han glömmer men som jag någonstans förstår att han alltid kommer bära med sig. Hans skolgång tas ju inte på allvar och jag bör vara stödjande och förstående. Men.. jag har haft en skit vecka både på jobbet och privat. Lyckats bråka med en hel del högt uppsatta personer på jobbet, fått punka och fått köpa ett nytt däck och så har jag blivit dumpad!
Det sistnämnda är väl det som svider mest just nu och jag känner mig blåst och naiv. Allt som verkade så lovande när han var borta visade sig bara vara tomma löften som jag köpte som den blåögda person jag är. Jag vet inte exakt vad som blev fel, men något är det som gjort att hans intresse med råge har mattats av. Jag har iaf så mycket stolthet att jag inte tänker göra så mycket åt det hela mer än att sörja i tysthet och försöka komma på fötter igen. Och så ska jag koncetrera mig ordentligt på barnen och deras skolgång och Agges körkort och hans gymnasieval. Ska fixa greppet igen. Ska bara sörja lite till..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar