En dag med Adrian och.. fotboll

Jag älskar fotboll, verkligen.. när jag själv spelar eller om jag sitter inlindad i en filt och tittar på en spännande TV-sändning.. men inte i minusgrader i blåshålet Skå på Ekerö.

Adrian har alltså "provspelat" med BP, tre matcher idag vilka gick rätt bra för honom men får mig att minnas jobbiga tider. Låt mig förklara:

Både Agge och Adrian har redan spelat fotboll åtskilliga år med varierande framgång. För Agges del var det en mardröm från början eftersom han verkligen inte hade någon talang och var rädd för spelare större än han själv (vilket då var.. alla). Laget han spelade med hade som motto att bara spela för att "det är kul" och alla "ska spela lika mycket på matcherna". En fin filosofi som stöp direkt eftersom det var många taggade fotbollspappor/tränare där som "glömde" dessa honörsord i stridens hetta. Självklart stod Agge mer bredvid planen än var på den(även en annan stackare gick samma öde till mötes). Det här fungerade halvdant ett par år. Delvis för att Agge ville platsa och för att jag pushade honom till att fortsätta (har själv spelat fotboll massvis av år och trodde väl att det skulle lossna för honom). Det hela slutade med att han i princip fick ett sammanbrott på en match då han som vanligt stod vid sidan av planen och inte blev inbytt. Andra pojkar spelade långa stunder, blev avbytta och inbytta igen innan Agge kom ut på planen. Där står jag på andra sidan (för det är mycket viktigt att inte stå på samma sida som spelarna och tränarna och störa) och ser hur Agge står där stilla med tårar som rullar ner på kinderna. Jag ska precis gå över och hämta honom då han blir.. inbytt. Han gnuggar sig med tröjärmarna i ögonen och går direkt fram till en motspelar och sparkar honom hårt på smalbenet!? sen kutar han allt vad han kan därifrån..
Ja, han slutade faktiskt efter detta och jag gjorde en "Tsatsikis morsa" d v s skällde ut tränaren utan omskrivningar och jag tror att jag sa att de höll på att förstöra honom.

Adrian däremot hade faktiskt mer talang men mötte samma fotbollspappor/tränare i sin gamla klubb där "alla skulle få prova på olika positioner".. - och så blev Adrian satt som back i två år. Han grät inte men skällde ut tränarna varenda gång och kunde mitt under en match "lämna den jävla skiten" och bara dra (mycket pinsamt då han faktiskt även var målvakt).

Ja, så då är vi här igen då med den ÄLSKADE fotbollen. Dessutom är det kallt och blåsigt i Sverige 10 månader om året och jag har social fobi och pratar aldrig med någon på matcherna. Ja, nu har jag ju lite rutin så idag hade jag både med mig filt, kaffe, bullar och bok till Ekerö och jag satt i bilen ända tills startsignalen ljöd.. jag är ju inte helt dum men uppfattas säkert som svår och konstig.. ja, ja.