Hade fullt med ungar här under natten. Agge hade sin kompis här och Adrian sin. Fanns inte direkt sovplatser till alla så det slutade med att jag fick "offra" mig och sova i Adrians rum så att han och hans kompis kunde ligga i mina sängar och kolla på "Mr Bean". Agge hade ju sin spelkompis här och då kan det bli MYCKET sent (vilket de hett förnekar) men jag har lärt mig efter i sommras. En morgon vaknade jag innan jag skulle till jobbet ca halv sex av att de höll på att göra frukost. Jag tänkte, naiv som jag är, att stackarna vaknat av att det var så ljust ute och de måste fått för sig att klockan var mycket mer än den i själva verket var. "Hallå, sa jag, ni måste gå och lägga er igen, det är för tidigt att gå upp". "Ähh, vi är bara hungriga" sa de och försvann med föda tillbaka till sängarna igen. Det var inte förrän senare under dagen som jag kom på att de faktiskt inte hade haft pyjamas på sig utan sina vanliga käder.. de hade aldrig gått och lagt sig.. Nu är jag inte så lättlurad längre och styr upp översovningarna med järnhand.
Adrian är iväg idag och "provspelar" fotboll för BP (totalt förräderi käns det som eftersom vi själva har haft fotbollskarriärerna i Hässelby eller Vällingby AIK) och han kommer att få veta om 2-3 träningar om han är välkommen i laget eller ej.. Hur hårt är det?? Har tydligen varit så att några pojkar fått avlägsna sig efter provspelningarna.. hur klarar man den utgallringen när man är 10 år? Och om han nu kommer med så måste han komma till varenda träning för att få spela matcherna och han är inte direkt känd för att vara pålitlig. Har han något trevligare för sig när det är träning så dyker han bara inte upp.. hmm.. kan bli mycket pinsamt det här.
Har dessutom märkt att jag inte lyckats skriva ett enda inlägg här utan slarviga stavfel. Går ju igenom texten innan den läggs ut men jag är väl ordblind. Så ursäkta för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar