Min cykel..

Min cykel är inte vacker.
Den är över 55 år gammal och ordentligt skamfilad, men den är snabb och skön och oerhört lätt-trampad. Färgen har flagat, massor av ekrar saknas så man vet aldrig riktigt om hjulen kommer att hålla (men det gör ju bara färden så mycket mer spännande :-)).

Jag har haft flera cyklar men detta är favoriten och jag kommer köra den tills någon av oss båda drar en sista suck. Det är bara det att hur man än klär sig för cykelturen (som är till jobbet kl 06:00 och tillbaka ca 16:00, ca 1,3 mil sammanlagt) så fungerar det inte för en sann fashionista som mig själv.
Man vill ju bära oömma, varma kläder, gärna vattentäta men inte bastu-svettiga, och inte fula - det betyder typ - träningskläder. Hjälmen är även den strömlinjeformad och stöpt i en mycket läcker (om man gillar science-fiction) form. Passar bara inte till mitt älskade 55 åriga fordon.

Det är förstås vansinnigt roligt då jag cyklar förbi folk i samma mundering som mig själv men på en supertuff-hypermodern-cykel.. ha, ha.
Värre var det för några år sedan då jag försökte cykla smma sträcka på min mountainbike med pyttesmå, breda hjul. Jag cyklade som en dåre, svetten formligen rann längs med hela ekipaget men ändock cyklade ALLA om mig. Då menar jag ALLA. Där var gamla Elsa med fem- sex påsar från ICA på en ännu äldre cykel med fotbroms och där var fylle Berra - utan hjälm, cigg i handen, lite lätt astmatisk - men ändock snabbt förbi mig.. och där var åtskilliga barn, cyklandes på fler hjul än två.
Dystra tider alltså. Men inte längre. Så med dettaa hyllningstal till min cykel följs även ett nytaget foto. Obs på den egenhändigt sydda päls-sadels-pådragaren- rekomenderar den starkt!