Ja - ännu ett år med den lilla gulleplutten har förlöpt. Varje födelsedag tänker man åtminstone några minuter på hur det var den där dagen då de små (ja, just det -phu) kom ut.
Adrian var störst av alla den kvällen på BB och han var så ful så ful. Ja, han var så ful att jag till och med (gud förbjude) trodde att han hade något fysiskt fel. Förstod inte varför de inte sa något (personalen alltså).. bara la honom på mig och sa grattis. Öronen var inte helt..hmm utfällda kan man väl säga utan såg mer ut som skinnslamsor. Näsan var stor redan då och hade pressats in i ansiktet till en platt, vit ja.. fondvägg..typ.
Men sen så blev han bara sötare och sötare och snällare och gladare än någon jag någonsin träffat. Kunde ligga mitt på vilket golv som helst och bara skratta.. och jag var så lycklig att jag grät och förstod inte varför jag grät men det var väl postnatal-eufori.. hormonerna var bara så på topp.
Nu är han 11 år och söt och mjuk och glad och mycket tålamodsprövande.
Denna dagen började med totalt kaos efter en månads planer. Det är ju liksom så att när saker blir för "hypade" så kan det bli ett fiasko och det blev det med råge i morse. Det hela började egentligen igår då Adrian var lite febrig och gick och la sig tidigt. Agge hade köpt lite hårvax till sin bror och tänkte överraska honom med att lägga det i badrummet med en liten välformulerad hälsning. Menat alltså att Adrian skulle hitta den i morse. Det gjorde han inte. Han hittade den kl 00:30 i natt och febrig och irriterad hörde man en röst från badrummet svärandes över den "jävla skiten" som hade lämnats åt honom. Agge hörde detta och bråk - mitt i natten- utbröt. Jag förstår ju klart varför Agge blev sårad och efter ett tag lugnade sig allt och all sov. Tills i morse. Då det var dags för sång, presenter och bakelse. Agge vägrade att ställa upp och med hetsiga viskningar tvingade jag honom att ta sitt förnuft till fånga och skärpa sig - det var ialla fall Adrians dag. Trodde jag nått fram men..
Efter sången (som sjöngs enbart av mig) kastade Agge presnterna på sin bror, gormade något och stack tillbaka till sitt rum. Jag blev tokig och följde efter - igen bedjandes att han skulle ta sitt förnuft till fånga- men helt lönlöst. Vid denna tidpunkt hör jag sedan snyftningar från Adrians rum och hittar honom gråtandes under en mängd väl igenomtänkta presenter och.. ja.. suck, suck, suck.
Ikväll har dock släkten varit här och vi har ätit tacos och en gigantisk tårta. Adrian var nog mest nöjd med moster Kerstis present - Björn-Borg-kallingarna (även om det nu är gift i dem. Mycket trevlig kväll!
Agge och jag är fortfarande inte vänner och jag och hans far har bestämt straffet - Ingen mobil på 4 dagar (eller mindre om jag nu ser något tecken till förbättring. Hårt va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar