Besök hos dokorn

Dagen D - dagen då vi efter sexårs väntan äntligen skulle få träffa en läkare angående Adrians koncentrationssvårigheter. Det hela började med att jag ringde min ex man kl 09:00 (besöket var bokat till 09:45) för att höra var han befann sig (med honom så är det som med Adrian att jag måste påminna en vecka, tre dagar och en dag innan något viktigt skall ske). Jo då han var vid Brommaplan sa han. "Jag hoppas att du har Adrian med dig" sa jag varpå han sa "Va, nej, det har du ju inte sagt något om -shit då måste jag åka och hämta honom". ¨Jag blev så arg så jag bara la på och ringde min syster Y och talade mig hes över vilken jävla idiot han -min exman är. Kom iallafall fram till Brommaplan och gick in på Mac'en för att ta en kaffe och där sitter då - Adrian och exet och gapskrattar! Ha, ha, ha gud sååå roligt.. de hade alltså suttit där och ätit frukost den senaste timmen.

Efter detta följde sedan ett snabbt besök hos doktorn som frågade om Adrian och hur han var när han var liten - om han var hyperaktiv då eller så.. och det var han ju inte. Och koncentrationsproblemen finns i princip enbart i skolan och försvinner under lov och helger då inga krav ställs. I vilket fall som helst så verkade han vara väldigt påläst och förklarade att Adrian kommer att få prova medicin som skall kapa topparna av överaktiviteten och öka koncentrationen. Både jag och exet blev glada och till och med Adrian verkade inte ha något emot det. Det bästa var när doktorn förklarade att man inte behövde ta medicinen hela tiden utan att den slog till snabbt och höll i ca 12 h men att man kunde göra uppehåll på lov och helger om man ville. Adrian skötte sig rätt skapligt och verkar ha smällt det hela, han får ju också en del backup av sin far som haft exakt samma problem som han men som aldrig fått medicin. Doktorn föreslog faktiskt att exekt skull ge sig på en egen utredning för att kanske få ny förståelse för sin situation och ev medicin. Den enda gången som jag såg Adrian lyfta på ögonbrynen var när doktorn sträckte sig efter en informationsfilm om ADHD och gav till mig. Han har ju enormt svårt för det de där bokstäverna. I skolan är ju ADHD-barn likställt med CP-barn som är likställt med -stackars-sorglig-jävel.

Det hela gick mycket smidigt och nu ska vi vänta några veckor till för att detta ärende skall gå vidare till BAS-teamet som sedan skall kunna prova ut medicin på lilla gubben. Det sista exet sa var att han också vill prova några av Adrians små tabletter för att se om de hjälpte på honom också.

Var sedan så glad av utvecklingen att jag sprang 5 km i Grimstaskogen alldeles för snabbt och kom ytterst nära att dö.