Fick precis ett mejl från Adrians lärare vilket hade skickats till alla föräldrar i klassen. Hon skriver att veckan har varit "helt underbar" "präglats av ett lugn" "hon har njutit av allt" och "barnen satt på lunchrasten inne och räknade matte". Blev ju bara tvungen och ringa och fråga om detta kanske, kanske hade något med min lille Adrian att göra och hans medicinering. Det verkar som om att det hade det. Adrian har ju tidigare aldrig hållit en låg profil i klassrummet utan vandrat planlöst runt till alla och småpratat istället för att arbeta, legat på golvet, på soffan, druckit vatten, kissat, gått till skolsyster eller haft utbrott. Icke denna vecka. Man har inte ens märkt när han intagit sin plats eftersom det skett så diskret (!) och han har arbetat på och skrivit "djupa" saker om varför man inte ska äta kycklingar (tävlingen gick förvisso ut på att hitta en slogan för att äta kycklingar.. men, men). En surdeg på jobbet kan ju sabba hela personalstyrkan så varför skall inte ett eldigt energiknippe kunna varva upp en hel klass?
Hoppet har igen återvänt. Kanske går det vägen?! Han ska få extra hjälp på mattelektionerna eftersom matte fortfarande är så förknippat med extrem avsky och det är svårt att vända på vare sig man är medicinerad eller ej. Helt otroligt samtal faktiskt. För då ska man veta att 99% av alla samtal från skolan har varit negativa.. mycket negativa.
Själv jobbar jag hela helgen men jag tror minsann att mina steg är betydligt spänstigare än för en månad sedan då jag hela tiden låg steget efter.
Nu - en fredagsöl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar