I dag har jag fixat hemma. Eller rättare sagt så bjöds mor och far och K in för att jag behövde hjälp med att få upp Agges persienn (eller hur det stavas). Hann med att putsa fönster och julpynta lite. Fick upp mina "jul/bordell" gardiner i vardagsrummet samt fick pappa alltså hjälpa mig med Agges persienn. Ganska fint blev det.

Adrian hämtades sedan gråtandes, sittandes utanför en väns hus. Han och två andra kompisar hade "varit" (heter inte "leka" längre) sedan i går. Tyvärr hade det blivit problem med kvällens övernattning då enbart ett barn fick sova över hos en av kompisarna och Adrian drog då nitlotten och förpassades hem. Han var otröstlig, så ledsen så att tårarna sprutade och detta är definitivt en BIVERKAN av medicinen. Adrian har gråtit två gånger under sin levnad och då har jag sammanlagt sett två tårar. Den sista gången kom han helt av sig i gråtandet och kom istället springande till mig för att visa tåren.. så detta är mycket ovanligt! Jag och han åkte sen hem till mina föräldrar eftersom jag blev helt ställde av tårflödet och Adrians extrema ledsenhet. Han var så ledsen att han inte visste vad han ville och sa "Jag orkar inte mer".. herre gud vad svarar man på det? Det brukar vara något som jag säger! 0ch sen ångrar att jag sagt.
Väl hemma hos mor och far lugnade han sig något och försvann in i "Vetenskapens värld" -tidningen alltså och han visad uppriktigt intresse för modifierade gener och nya satelliter.. alltså mor och far var chockade. Pappa löjlade sig som vanligt, vilket brukar var uppskattat hos Adrian men nu bad han bara honom hålla tyst.. häftiga svängar..

Jag och Adrian åt sedan på Kina-krogen här nere och talade om biverkningar och livet och universum. Han snackade precis som innan medicinerna med servetrisen - länge och charmigt men på en helt annan nivå. Jag och han är förvirrade men vi väljer (hittills) att skratta åt biverkningarna och han sa själv att det där med ledsenheten var något helt nytt för honom men han verkade känna sig bättre till mods efter min förklaring. Vi talde även om en skidsemester i fjällen vilket alltid har varit en ekonomisk omöjlighet, men jag ringde faktiskt min kompis Linda när jag kom hem och föreslog en resa senare i år med våra barn om vi kunde hitta något billigt och off season. Vi får se. Hon ska kolla upp det hela. Men det låter kul och vi skulle behöva en kul semester.