Har ju blivit tvungen att sluta cykla nu när löven är hala och vinden så stark att man lätt hamnar i buskarna. Så för att motionera lite grand bad jag mina små gullungar att följa med på en liten joggingtur i stormen i kväll. Agges fötter har som vanligt vuxit en storlek på en vecka och han fick ha på sig sina vanliga skor, Adrian fick ta mina gamla Nike och jag satte, nöjde med fördelningen av skor, på mig min gula reflexväst! De "söta" tycker att jag är urfåning som gör det men jag vill faktiskt inte bli till blodigt mos under en bil.
Så sprang vi iväg. Hann väl komma ungefär 500 m då Adrian började gnälla "Jag är ingen jävla elitidrottare, jag håller på att dö, host, host, gurgel och fejkade spyljud.." Agge och jag sprang vidare och hoppades på att Adrian skulle vända om.. men det gjorde han inte.. han sprang i kapp oss för att ge oss smällar.. vilket gjorde att vi fick öka takten ytterligare. Så höll vi på ett tag - fantastsikt avkopplande - not! Tillslut kom vi ner till strandpromenaden där vinden verkligen tog i och spolade upp vågor på brädorna och gjorde dem glashala. Ingen såg heller sina fötter men jag såg Adrians vita "kallingar" eftersom han strävar efter ett osannorlikt "häng" - och det blev i alla fall min ledstjärna!
Efter strandpromenaden var vi alla nöjda och pigga och rätt glada. Vi gick en bit och skulle sedan springa den sista kilometern hem då Adrians verbala dyningar dök upp igen. "Vänta då.. det här är barnmisshandel.. jag hatar dig jävla fucking mamma!!" (ja han pratar så) snacka om att folk glodde och hans stämma hördes över hela Hässelby. Han kommer inte att få hänga med nästa gång.
Konstigt nog sa Adrian efter ca 10 min i hemmets vrå att "det där var ju super kul mamma det, måste vi göra i morgon igen"
- My ass!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar