Ja herregud vilken månad för min stackars plånbok. Har inte ett endaste öre kvar och i kylen trängs knappast varorna. Agges födelsedag, min födelsedag, Nillans födelsedag och Elins födelsedag samt lite efterdyningar av julen har satt sina spår. Jo visst finns det lite suspekta matvaror i frysen.. men hur hungrig är man?? På Preem har man sett mig storhandla och de sista flaskorna pantades ikväll efter det att Adrian talat om att han skulle ha med sig matsäck imorgon! Det hade kunnat vara värre.. jag hade kunnat få reda på utflykten i morgonbitti och då hade Preem fått se ännu en skymt av mig - speed-shoppandes!
Snart är det slut. Får inte bli så här igen. Mycket oproffsigt av mig faktiskt.
Adrian har nu vant sig med sin medicin vilket då innebär att den i princip inte har någon större verkan i hans liv. Han är som tidigare och läxstunderna är minerad mark som gör alla inblandade olyckliga. Två samtal från skolan denna vecka varav inget var positivt. De har även märkt av oron där. Skolsyster har träffat honom två gånger för att linda om olika delar av hans kropp med gasbinda.. inget fel var det med honom förrutom hans inre oro. Han har dessutom kommit försent varje dag förra veckan och då har dessa morgnar försegått av fem telefonsamtal från mig. Till ingen nytta.
"Ja jag går nu, jag står i dörren" säger han fem i åtta på morgonen i telefonen. 20 över.. när jag ringer igen så är han fortfarande hemma. Suck! Han lovar att "imorgon - då ska jag verkligen komma i tid" och så upprepas proceduren.
Han har varit riktigt arg och krävande hela helgen och det har inte varit kul. Hittade även en lapp inne på hans rum där han hade skrivit "Varför är jag inte normal frågar alla, men om jag vore normal så vore jag inte mig själv". Hjärtat slits itu av att hitta sånt. Läkaren har sagt att hans medicindos måste ökas när de kollat av biverkningarn men jag har inte lyckats få tag på honom. Ska göra ett nytt försök i morgon.
Trots allt - Vid gott mod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar