Agge har tappat bort sitt SL-terminskort vilket gör mig för bedrövad. Vi har letat överallt men det är borta och eftersom han var sjuk hela förra veckan så är det svårt för honom att minnas exakt när han såg det senast.
Ja, men då finns ju "förlustgarantin" d v s om man köpt sitt kort via internet och det har vi. Easy peacy.. not. För att nyttja "förlustgarantin" så måste kortet anmälas som borttappat till polisen. En amnälan skrivas och först när den kommit hem och man har kopierat denna kan man skicka iväg ansökningar med kopian till SL-centralen. De lovar sedan att det hela kommer att ta 4-5 arbetsdagar.. det lämnar oss alltså med ca 10-14 dagar utan kort samt med inhandlad SL-remsa. Kortet kostar ca 750 kr. Remsor som går åt under tiden blir ca 400 kr.. som hittat!
Därför körde jag Agge till skolan i morse och svängde sedan in för lite motion i bassängen i Jakobsberg. Det var jag, ett antal pensionärer och skolbarn. Jag lyckades väl simma 250 m innan jag hade svår andnöd (usel, usel kondition här). Kroppen kändes som en tung sten med pyttesmå händer på, det gick trögt. Efter ytterligare plågsamma 500 m började kroppen motvilligt att "låsas upp". Det flöt bättre och bättre och hade det inte varit för alla osynkroniserade, äldre simmare där så hade jag simmat längre än 1500 m. Annars är det bara irriterande med denna motion för jag simmar ju snabbare än de andra motionssimmarna (detta är inte skryt bara fakta - jag har faktiskt en lång och plågsam karriär bakom mig)och måste alltså kryssa mig igenom poolen och hålla full uppsikt om någon inte håller sig till den anvisade simrutinen.
För ett tag sedan när jag simmade i Vällingby så var det en kvinna som helt bröt mot alla regler och inte simmade medurs. Hon tog upp en hel bana och verkade helt ignorant över alla andras manövrar relaterat till henne själv. Jag bestämde mig då för att demonstrativt ge några välriktade bensparkar när jag simmade förbi henne och var väldigt uppenbar.. men inget hände. Tillslut ansåg jag att det enda som återstod var att simma rakt in i henne och sedan hövligt påpeka hur simningen skall gå till. Sagt och gjort. Jag brakade in i henne rätt rejält och när hon väl kom upp till ytan efter kallsupen så säger hon "Åhh, ursäkta mig, du förstår jag är blind och försöker simma här inne vid linan så att jag hittar" "Jaha, sorry, sorry" sa jag och kände mig som ett riktigt kryp..
Nåja. Efter sessionen i Jakan så pirrade kroppen skönt och jag inser att jag måste börja motionera ordentligt igen.. stunden efter är ett riktigt rus och väger helt klar upp obehaget som själva utövandet innebär.
I kväll föräldrarmöte - ÅÅÅ vad kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar